Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 63. Den ene bedrager den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■761
sade han. Det hjälper dig emellertid inte alls. Ha, ha! Ni trodde
er så säkra, så väl förborgade och gåfvo er tusan på, att jag aldrig
skulle finna er; men som du ser, har jag nu ändå upptäckt er. Men
i stället för att vara ond på och förolämpa mig, borde du, dåraktiga
flicka, snarare vara mig tacksam. Ser du inte, att jag låtit genom
mina nya vänner tillfångataga den giftassjuke gamla narren
Brummer? Han stämplade mot din frihet. Han ville tvinga dig att blifva
hans hustru. Han hade dig ju redan i sitt våld, men genom min
mellankomst har du för alltid blitvit befriad från faran att blifva en
skurks maka. Inom kort skall du vara en rik turks favaritgemål
Det tycker du väl bra mycket mera om, eller hur?
Greta trodde, att grefven bara tillät sig ett grymt skämt med
henne, ty hon ansåg det icke för möjligt, att hon faktiskt skulls
säljas till Turkiet som slafvinna.
Då, när grefven åter igen skrattade åt flickans ångest och
förtviflan, kände hon sig plötsligt gripen och kastad till marken.
— Dö, -förrädarsjäl, dö! skrek den person, som öfverfallit
grefven och kastat omkull honom.
— Hjälp! skrek i sin tur grefven.
Men mer hann han ej yttra, ty hans motståndare, hvilken ej
var någon annan än John, hvilken lyckats befria sig från sina bojor,
sparkade honom rakt i ansiktet och anföll honom sedan med en
dolk, som han ryckte ifrån en röfvare.
Då smällde flera skott.
— Fördömda hundar, det ska’ ni ha igen, skrek John och
högg med dolken omkring sig som en besatt bland röfvarena, hvilka
skjutit på honom utan att likväl träffa honom.
Två röfvare stupade, träffade af dolken.
Allt detta tilldrog sig så hastigt, att de andra männen ej hunnit
förhindra det.
När de nu stormade an för att öfvermanna den vildsinte John,
rusade denne emot Greta.
— Vänta bara, I slathandlare! skrek han. Ar det meningen,
då ska’ jag också omintetgöra den affären.
Med dessa ord höjde han dolken för att gifva Greta dödsstöten.
Men Danilo, som i behaglig tid genomskådat den skurkaktige
Johns afsikt, rusade med ett väldigt språng på honom och vräkte
honom ét sidan, ännu innan han hunnit töröfva ogärningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
