Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 63. Den ene bedrager den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■762
Äfven röfvarena stormade genast an, och ännu innan John åter
hunnit resa sig, kände han sig gripen af många kraftfulla händer
och tryckt så hårdt mot marken- att han ej förmådde röra sig.
I ett nu var han afväpnad och å nyo fängslad.
— Dan skurken tycks ha haft för afsikt att fly, sade
röfvar-anföraren. Men för att han inte en gång till skall falla på sådana
tankar, skola vi, innan vi ställa honom inför vår domstol, strax ge
honom en bastonad.
— Ja visst, ja, prygla den fan, tills han kryper ur skinnet!
skrek grefven, som kom linkànde med blodigt ansikte. Men sedan,
fortfor han, och skar tänderna, måste han ha ett ännu värre straff.
En hastig död vore en allt för mild hämd.
— Doktorn är borta, ropade Zuleima.
Och mycke’ riktigt. Doktor Brummer hade tagit tillfället i akt
och gripit till flykten, medan röfvarena varit sysselsatta med att
öfver-manna John.
Hur han lyckats befria sig från bojorna, det var en gåta; men
det kan ju hända, att John därvid varit honom behjälplig.
Maros gaf sina män befallning att söka och återföra flyktingen.
Det dröjde heller inte alls länge, innan Brummer, som ej hade
kunnat finna utgången ut ur grottan, hittades nedkrupen bakom en sten.
— Vänta bara; det ska’ ni få sota för, sade Maros i
olycksbådande ton.
Och vänd till ett par af sitt folk, tillade han:
— För nu först af allt den fångna flickan till grefvinnan!
Danilo skyndade bort till Greta, hvilken af skräck och fasa
sjunkit ned på ett stenblock i ett hörn af grottan, och uppmanade
henne att följa med till grefvinnan.
Flickan lydde utan motsägelse, ty hon var glad, om hon bara
slapp att längre åse dessa fasansfulla scener.
Ännu trodde hon dock ej, att grefvinnan Lilly verkligen fanns här.
Så mycket större blef hennes glädje, när hon steg in i den
lilla grottkammaren och där fann sin matmoder.
Grefvinnan Lilly, som af ångest och sorg redan var nästan
förgången, lät höra ett glädjerop, när hon såg Greta med barnet
stiga in i grottan.
Hon skyndade emot flickan, tog barnet ur hennes armar, kysste
och tryckte sin lilla älskling intill sig samt utbrast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
