Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 63. Den ene bedrager den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■763
— Gud, du är barmhärtig. Du har hört min innerliga bön.
Jag tackar dig, min fader och min Gud. Och om jag också blefve
dömd att hela mitt lif stanna som fånge i detta rysliga rum, så ville
jag dock vara nöjd med min lott, sedan jag nu åter har mitt älskade
barn och dig, min trogna, goda Greta, hos mig.
Ur den tillgifna Gretas ögon frambröto på samma gång
vemodets och glädjens tårar. Hon slog sin arm kring grefvinnans hals,
kysste henne och snyftade:
— Gud vare med er, Lilly! Jag är rikligen belönad, för det
jag lyckats till er återföra ert barn. Men hvad framtiden för oss
bär förborgadt i sitt dunkla sköte, det vet jag ej, ty, Lilly,
beklagansvärdaste bland kvinnor, er make, den man, som ej är värd
att någonsin ha hört ett vänligt ord från er mun, vistas här, och
vår olycka är hans verk.
Danilo mönstrade en stund grefvinnan och hennes
kammarjungfru så forskande och kritiskt, som köpmannen gör med sin vara.
En lycka för Lilly och Greta, att de ännu ej hade någon full
visshet därom, att de såsom slafhandlarens fångar från denna stund
ej voro annat än en handelsvara, som nu skulle säljas till högsta
möjliga pris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
