- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
768

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 64. Bastonaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■768

längre tvifiade på. att hon sagt sanningen, och att hon menade ärligt
med dem.

— Gifves det bara någon möjlighet att rädda fru grefvinnan
och hennes tjänarinna, så lita på mig! sade kvinnan om en stund.
Deras räddning skall bli en del af den där bofvens straff.

Då de gått ytterligare ett stycke, befallde hon våra vänner att
förhålla sig alldeles tysta och att så ljudlöst som möjligt följa efter
henne.

Kvinnan smög före som en skugga och stannade då och då
för att lyssna.

Plötsligt vinkade hon till sig sina följeslagare, som blifvit
något efter.

— Här! hviskade hon. Här — alldeles här i närheten måste
röfvarkulan finnas.

Men fastän de andra lyssnade med all ansträngning, förmådde
de likväl ej höra hvad ’den gamla påstod si^ höra. Den senare
måste följaktligen ha en alldeles ovanlig fin hörsel.

Men rätt som det var, hörde äfven våra vänner ett skri af
smärta och strax därpå ett skratt äfvensom orden:

— Det är rätt åt er. Hvarför ha ni alltjämt hållit ihop mot
och på alla vis bedragit mig?

Den gamla kvinnan sträckte liksom triumferande bägge
händerna mot höjden.

— Det är han. Hörde ni, att det var hans röst? — O,
ändtligen har jag återfunnit dig, usling. Ve — ve dig nu!

Under det hon så talade, sprang kvinnan fram och åter på
den smala vägen och spanade ifrigt efter det ställe, hvarifrån hon
hört ljudet af sin dödsfiesdes röst.

— Här — just här måste det vara, fortfor hon halfhögt. Ja,
ja, se bara, där framtränger ett ljussken genom klippremnan. Men
hvar — hvar är ingången? Kom, hjälp mig att söka! Hvar kan
väl ingången vara?

Strax därpå sköt kvinnan som en pil utmed sidan af en i
bugter framskjutande klippvägg, och några ögonblick senare hade hon
gjort den upptäckten att ingången till grottan spärrades af en stor,
flat sten.

Vips var hon åter tillbaka hos sina följeslagare och
underrättade dem om den gjorda upptäckten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0720.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free