Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 64. Bastonaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■774
Sedan strafftiden tilländaiupit, skulle han foras öfver gränsen
och vid dödsstraff förbjudas att vidare visa sig i Venetien.
Doktor Brummer dömdes likaledes till prygel, till tre dagars
inspärrning och landsförvisning.
Dessa röfvardomstolens domar stadfästes af anföraren, hvarpå
denne gaf befallning om, att straffets första del genast skulle
verkställas.
Genast fördes doktorn under allmänt jubel fram och lades
midt i grottan med ansiktet mot marken.
Fort drog man sedan af honom fotbeklädnaden och band fast
hans fötter vid en käpp, så att vristerna hvilade ofvanpå den samma.
Två röfvare höllo denna käpp vågrätt på cirka en meters höjd från
marken.
En tredje röfvare stod bredvid med en smidig rotting i handen.
Då gaf Maros tecken, att tortyren skulle begynna.
Under det de båda röfvare, som höllo käppen, vid hvilken
de-linkventens fötter voro fastbundna, stodo alldeles stilla, slog den
tredje röfvaren med sin rotting på Brummers fotsulor.
En fjärde röfvare fasthöll doktorn i hufvudet och tvang honom
att iörhålla sig stilla.
Redan efter de första slagen skrek Brummer på det
jämmerligaste och bad om nåd.
Hans böner förklingade ohörda.
Maros räknade halfhögt slagen, som utdelades. När han
räknat till tjugu, sträckte han upp högra handen.
Det var tecknet, att Brummer fått sin beskärda del.
Man tog hänsyn till, att doktorn redan därigenom fått straff,
att hunden illa sargat hans ena arm.
Nu var det Johns tur att få prygel.
Äfven han fängslades med fötterna vid käppen; men eftersom
han ej ville förhålla sig stilla, måste han äfven i hufvudet och
armarna fasthållas af tvänne röfvare.
Och nu verkställdes äfven på honom det honom ådömda
prygelstraffet.
Vid detta tillfälle ropade grefve Adlerström i hånfull ton de
ord, som den gamla Milinski hört utanför grottan.
Grefven gladde sig som en afgrundsande åt att se sig på
ett så verksamt sätt hämnad på sina båda oärliga kamrater,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
