Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 65. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■778
SEXTIOFEMTE KAPITLET.
Flykten.
När Maros steg in i grottkammaren, hvari Lilly och Greta
under uppsikt af hans fästmö Nerissa, varit instängda, såg han
flickan upprörd springa omkring där inne och, såsom det tycktes,
fortfarande leta efter de försvunna.
— Verkligen, de äro ej kvar här, utbrast Maros. — Nerissa,
tilltalade han i barsk ton flickan, hvad skall detta betyda? Hvart
ha fruntimren tagit vägen?
Flickan kom skyndande emot honom.
— Ja, om inte du vet det, min älskling, sade hon, jag kan
icke på vilkor förklara fångarnas spårlösa försvinnande.
— Har du då sofvit, Nerissa?
— Ja visst. Hvarför skulle jag hålla mig vaken? Jag hade
ju bara i uppdrag att tillse, det icke till äfventyrs någon af dina
kamrater tog sig det orådet före att i hemlighet ofreda fångarna.
— Men har du då inte märkt, Nerissa, om främmande
människor kommit de båda fruntimren till hjälp?
— Jag väcktes ur sömnen af ett buller, svarade flickan. När
jag såg upp, föreföll det mig, som sväfvade en gammal kvinna
genom rummet. Jag sprang upp, såg ej till fångarna och ämnade
just skynda efter den obekanta kvinnan, när Danilo kom hit. Äfven
han såg, att fruntimren ej längre voro kvar, och öfverhopade mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
