Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 65. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■779
med förebråelser, så att jag ej fick tid och tillfälle attt ta reda på,
hvem den obekanta var.
— Men hvad vill detta säga?
— Jag har nu sökt öfver allt, men hvarken af den gamla
kvinnan eller rymmarna har jag funnit något spår. Ja, jag skulle
ha trott, att jag drömt, om jag icke äfven hört en röst, som ropade:
"Förbannad vare han, som så förhexat mitt barn!"
Grefve Adlerström, som följt efter röfvarhöfdingen och
slaf-handlarens agent och likaledes hört Nerissas ord, blandade sig nu
i samtalet, sägande:
— Kapten, ett ljus börjar gå upp för mig. Det var min tillämnade
svärmor. Det måste ha varit Zuleimas mor, som yttrat de orden,
som Nerissa hört. Följaktligen har hon spelat oss detta spratt.
Maros och Danilo svuro.
— Det är väl ingenting att förarga sig öfver; glädjen er i
stället med mig! fortfor grefven.
—’ Ska’ vi glädja oss, säger ni? gnisslade Danilo. Ni finner
det väl riktigt trrefligt, att vi blifvit så bedragna och öfverlistade?
— Naturligtvis. Om den gamla Milinski befriat fångarna, då
ha vi, jag, kaptenen och hans kamrater, all orsak att glädja oss;
ty få vi bara fatt i den käringen, då är det för oss liktydigt med
en stor, en fin affär. Här gäller det att handla raskt, att
tillfångataga käringen och åter infånga rymmarna. Lyckas det oss, så
kunna vi allesamman vara nöjda och belåtna.
— Alldeles riktigt. Det är en god tanke, vitsordade
röfvarhöfdingen. Ännu är ingenting förloradt. — Säg, Nerissa, när var
det, som du observerade den gamla kvinnan?
— Bara för några få minuter sedan, svarade flickan.
— Hon måste då ännu vara kvar här i grottan, Maros, sade
Danilo. Finns det mer än en utgång härifrån?
— Egentligen inte; men är man vig, så kan man också
komma in uppifrån taket.
— Hva’? Uppifrån taket? Finns det en ingång där?
— Ja visst; men man får inte vara stelbent, om man vill
betjäna sig af den vägen, och det behöfs falkögon för att utifrån
kunna upptäcka denna andra ingång.
— Det bevisar åter igen, att Zuleimas mor här haft sin
hand med i spelet; ty hon far som ett torrt skinn, och hon är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
