Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 67. Misslyckade räddningsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■798
Hon hörde då en af ryttarna ropa:
— Vänden om! Vi ha dem och återvända nu genaste vägen
genom klyftan.
Så snart Milinski förvissat sig om- att männen med de åter
igen tillfångatagna kvinnorna anträdde återvägen, satte hon med
fördubblad hastighet i väg till grottan.
Vi ha redan hört, hurusom hon uppmanade Lillys i grottan
befintliga vänner att förfölja röfvarena.
’Eftersom hon framför allt var angelägen om att ej förlora
ryttarna ur sikte- gaf hon sig icke tid att berätta, hvad som händt.
Endast några få ord yttrade hon, och dessa voro ju också
nog för att förklara situationen.
Hon lämnade åter grottan, och Lillys vänner stodo just i
begrepp att följa efter genom den djupa hålvägen, när plötsligt en
skara röfvare stormade fram bakom en klippa.
Till sin förskräckelse hörde våra vänner redan på afstånd
bullret af hästhofvarnas slag mot marken.
Hvart den gamla Milinski tagit vägen, och att hon icke
sprungit rakt i händerna på röfvarena, det var för dem en gåta.
Korteligen, våra vänner sågo sig så plötsligt omringade af en
dem till antal vida öfverlägsen skara röfvare, att de insågo, det de
här ingenting kunde uträtta med våld.
— Hvar är den tjutkäringen Milinski? ropade grefven. Alla
andra äro oss likgiltiga. Endast Milinski måste vi ha fatt i.
— Bort med vapnen och begå inte den dårskapen att sätta
ert lif på spel!
Röfvarhöfdingen Maros ropade i befallande ton dessa ord, när
han såg. att herr Wallmark höll revolvern i handen.
Då steg Hildur oförskräckt fram till röfvaren.
— Herre, sade hon, jag hoppas, det ni äger så mycken
rätts-och hederskänsla, att ni åter försätter i frihet de båda fruntimmer,
som af några skurkar blifvit förrådda och lämnade i edra händer.
Grefvinnan Lilly och Greta äro mina bästa vänner, och vi förbinda
oss att betala en stor lösepänning för de olyckligas frigifning.
Då skrek grefven i hånfull ton :
— Inte för en million. Här mottages ingen lösepänning: ty
vi förskaffa oss nödigt kapital på annat vis. Kramåt, kapten! Låt
oss tillfångataga hela sällskapet, och sedan bli de inte åter försatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
