- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
805

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 68. Lefvande last

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■805

den iakttagelsen, att han begaf sig in i den bredvidliggande hytten,
hvarifrån han genom en i väggen befintlig öppning icke endast
kunde ge akt utan äfven lyssna på dem.

De vågade därför icke högt gifva uttryck åt den förhoppningen,
att de skulle lyckas fly.

Men hvilken plan till flykt skulle de också ha kunnat i
samråd uppgöra?

De voro ju inte alls förtrogna med de förhållanden, som här
ifrågakommo, och att Dinilo och hans medhjälpare ej skulle begå
någon oförsiktighet, som kunde sätta fångarna i tillfälle att fly, det
var ju alldeles tydligt.

Korteligen, eftersom de med ängslig omsorg måste väga hvarje
ord och ej vågade ge uttryck åt sina innersta tankar, återstod dem
nästan ingenting annat än att ge sin sorg och sin nöd luft i tårar.

Att de inte tänkte på att förtära något af den dem serverade
maten, det kunna vi ju så väl tänka oss.

Trots den dem erbjudna jämförelsevis stora bekvämligheten
var resan till Venedig för dem i ordets djupaste bemärkelse en
tortyrfärd.

Då tog Greta ändtligen mod till sig och ropade på Danilo.

Denne infann sig också strax.

Med skenbar vänlighet gjorde han sig underrättad om sina
vackra fångars önskningar.

— Danilo, sade Greta, säg oss nu öppet och ärligt, hvilket
belopp ni mottagit eller blifvit lofvad af den, hvars ärenden ni går,
för det ni bringar oss i hans våld!

Den tilltalade ryckte på axlarna.

— Det är en affärshemlighet, svarade han. Så värst mycke’
är det dock ej, ty lejonparten behåller naturligtvis juden Mosessohn
själf.

— Hur mycket kommer han att begära för oss, tror ni?

Å’er igen ryckte Danilo på axlarna.

Leende svarade han sedan:

— En så vacker vara är under vissa omständigheter alldeles
oskattbar. Jag antar, att han kommer att få minst trettio tusen lire

per styck.

— Så, så. Och ni, Danilo, ni får naturligtvis bara en
försvinnande bråkdel af denna summa, icke sannt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0757.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free