Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 68. Lefvande last
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■807
— Jo, den faran ligger här så nära till hands, att edra vänner
ej skulle förklara sig nöjda med vårt fördrag. Innan de beslutade
sig för att godvilligt till mig utbetala pängarna, skulle de försöka
att med polisens hjälp befria er.
— Det skall ej ske. Jag skall varna mina vänner för ett
sådant steg.
— Det är mycket vackert sagdt; men edra vänner ha bevisat,
att de föredraga att iscensätta er befrielse med våld. Men jag är
inte förberedd på en strid med dem. Hvarför skall jag alltså
onödigtvis utsätta mig för en så stor fara, då jag med bestämdhet kan
göra räkning på att åtminstone förtjäna åtminstone en mindre summa?
Bättre en fågel i handen än tio i skogen.
— Danilo, jag lofvar er på hedersord, att ni ej har att befara
den ringaste fiendtlighet från mina vänners sida. Förtjäna alltså själf
pängarna i stället för att låta juden stoppa dem i sin ficka!
— Jag anser, att det ej är någon idé med att längre fortsätta
detta samtal, svarade agenten.
— Danilo, inföll då Greta, tycker ni kanske, att den summa,
som vi förbundit oss att betala, är för liten?
— Åh, visst inte; den skulle jag nog vara nöjd med . . .
— Nåväl, så samtyck då, och fru grefvinnan skall gifva er
ytterligare tio tusen lire.
Danilo ruskade på hufvudet.
— Det förblir vid hvad jag sagt, förklarade han. Gör
Moses-sohn detta förslag, kanske går han in därpå. Jag har redan en
gång begått den oklokheten att af medlidande låta förleda mig till
en dylik affär, och jag icke endast förtjänade ingenting, utan jag
måste till och med anse det som en särskild lycka, att jag slapp
undan med lifvet. Åtar juden sig risken att drifva in lösepänningen
af edra bekanta, så är det hans sak. Är han slugare och mera full
af hin än jag, och lyckas honom det företaget, så kommer inte
heller jag att förlora på den affären.
— Men så tag då ert förnuft till fånga, Danilo! bad Greta.
Jag ansvarar för, att ni ej löper någon fata.
— Det kan ju så vara; men ni kan ej fritaga mig från det
löfte, som jag gifvit juden. En hedersman håller sitt löfte och låter
inte muta sig. Juden har mitt ord, och därvid låter jag det också
förblifva. Jag vill inte i onödan ställa mig i ovänskap med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
