Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 68. Lefvande last
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■812
— Lika mycket. Ar du en man, så måste du veta, att du
är skyldig en så vacker kvinna hänsynsfullhet, äfven om hon är
din fånge. Låt du lugnt dolken sitta på sin plats i gördeln!
— Godt, Danilo! Så laga då du, att barnungen blir kastad
i sjön och dränkt!
— Men hvad har då barnet gjort dig för ondt, Janos?
— Det skrek, när det kom om bord, och det betydei olycka.
Jungfrun får ej gå under med man och allt, emedan olyckan blifvit
förd om bord i barnets gestalt.
Danilo skrattade.
— Jaså, är du vidskeplig? Ni men lugna dig nu bara! Du
företar ju inte resan ensam, äfven jag följer med, och om inte jag
fruktar olyckan, så behöfver väl du ännu mindre göra det, du, som
är hemma på sjön.
— Men det är väl i alla fall ingen idé med det, Danilo, att
ta med barnet. Den vackra frun måste ju säljas som jungfru, om
ni ska få skapligt betalt för henne. Hon kan ju inte få behålla
barnet.
— Låt det bli min sak, Janos! Jag har lofvat fru grefvinnan,
att hon ska’ få behålla barnet. Komma vi bara till ort och ställe,
så tala vi sedan vidare därom.
Kaptenens vrede hade redan åter dunstat bort till följd af det
lugna och bestämda sätt, hvarpå Danilo tillkännagaf sin vilja
— Så gör då, som du vill’ sade han. Men så mycke’ säger
jag dig, som att jag inte lättar ankar, innan den storm, hvars
förebud redan inställt sig, är öfver.
— Hva’? Tror du, att vi få en stormig öfverresa?
— Det icke endast jag tror, utan alla tecken tala för, att
inom tjugufyra timmar en våldsam storm kommer att rasa.
— Min du skulle i alla fall våga färden, Janos, om bara inte
barnet vore om bord?
— Ja visst, jag skulle då genast lätta ankar.
— Skönt! Det måste du då redan i denna stund göra.
— Måste jag, säger du ? Hvem vill tvinga mig till det ? Jag
är kapten här, och jag ensam har här att befalla.
— Hör på, Janos! De vackra kvinnorna här, som jag
bortfört , ha mycket mäktiga och inflytelserika vänner, hvilka, efter hvad
jag ger.om en kunskapare erfarit, äro oss tätt i hälarna. Lättar du.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
