Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 70. Slafhandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■835
längtade underrättelsen. Du måste alltså ge dig till tåls och
betänka, det våra affärsvänner i detta fall icke alls äro skulden till
dröjsmålet.
— Ska’ jag ge mig till tåls? stönade juden. Jag . . . ska’jag
vänta ännu ett helt dygn pä underrättelse från Danilo?
— Det återstår dig nog ingenting annat än att väpna dig med
tålamod, svarade Nikita.
Juden ref sig i håret, sprang omkring som en galning och
skrek i jämmerlig ton:
— Danilo, gode vän, Janos, gamle präktige kamrat, hvart ha
ni tagit vägen? Hvarför komma ni inte med min dyrbara vara,
genom hvilken jag tänkte reparera den skada, som gudlösa röfvare
tillfogat mig?
I detta ögonblick utstötte den vackra Lea ett högt skri, hvilket
lika gärna kunde vara ett ångestskri, som ett skri af glad
öfverraskning.
Blixtsnabbt vände sig juden om mot sin på höjden stående
dotter, hvilken med sin utsträckta arm visade utåt hafvet och
ropade:
— Pappa, där — där kommer ett fartyg.
Juden och Nikita sågo utåt hafvet, och när de ingenting sågo
d-r, rusade de bägge två upp på den höjd, hvarpå Lea stod.
Så snart han kommit upp, utstötte den gamle juden ett
glädjerop.
— Våra fäders Gud vare lofvad och prisad, för det han stillat
min längtan och uppfyllt mitt hopp! utropade han. Ja, mina ögon
äro ännu så klara, att jag tydligt ser, att det är min vän Janos’
fartyg.
— Men i en sådan storm kan ju fartyget omöjligen landa här,
sade flickan.
— Och om också skutan krossas mot klipporna och alla mina
vänner därvid omkomma, så har jag i alla fall gjort en fin affär,
om bara de båda fruntimren Greta och Lilly bli räddade. För mina
vänner finner jag ju hvilken stund som helst ersättning men aldrig
för den vackra vara, som jag skulle leverera till Mehemed pascha.
Oafvändt såg juden med sina skarpa falkögon bort mot den
punkt af hafvet, där vraket af storm och vågor kastades som en
lekboll hit och dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
