- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
836

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 70. Slafhandlaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■836

Nu sköt det samtidigt med en skyhög våg ned i det så
våldsamt upprörda hafvets djup, och med spänd förväntan sågo alla
oafvändt ditåt för att se, på hvilket ställe det åter skulle dyka upp.

Inte heller nästa våg lyfte upp vraket.

När juden märkte det, skrek han med hög röst:

— Fartyget har gått under. Min vara, min dyrbara vara är
förlorad — Mehemed pascha, om jag inte kan till dig leverera varan,
då är jag en slagen man och måste på denna affär sätta till mina
egna goda, sköna pängar — Rättvise Gud, skall det vara
förbannelsen, för det Lea, mitt barn, hyst kristliga tankar, hvarigenom hon
blifvit affälling från- våra fäders tro? Abraham, Isak och Jakob,
hjälpen mig, så att jag inte blir en tiggare, om den här fina affären
slår fel!

Då skrek Nikita:

— Där? Där!

Han pekade utåt hafvet.

— Vän, har du åter fått syn på fartyget? frågade juden hastigt.

— Nej, det är försvunnet, det har gått under; men där kämpa
några människor med vågorna. Det är matroserna.

— Matroserna? Hvad bryr jag mig om dem? Min vara vill
jag ha. Ser du inte räddningsbåten ’och i den de båda kvinnorna?

— Nej, Mosessohn.

Då ropade Lea^

— Vraket . . . där är vraket.

— Ja, verkligen, där dyker det åter upp, instämde Nikita och
andades strax lättare.

Juden jublade högt.

Han sträckte ut bägge händerna, liksom ville han besvärja
stormen och det vreda hafvet att inställa sitt raseri, tills vraket nått
land, tills han kunde få sin dyrbara last i säkerhet.

Men, o ve!

Hans glädje skulle bli af kort varaktighet.

Vraket gungade några ögonblick på vågorna och slungades
sedan ned mot en klippa.

Stöten var så våldsam, att vraket splittrades i otaliga bitar,
som om man sprängt det med dynamit.

Bräder, bjälkar, sparrar och en hel del andra föremål flögo
vida omkring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0788.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free