Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 71. Räddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■845
— Slyna, skrek juden och höjde sin hand, som om han
ämnade slå till dottern, hvad yttrar du för ord? Smädar du mig, din
egen far?
— Pappa, pappa, jag besvär dig, på mina knän tigger jag dig
därom; sluta med den gudlösa handteringen; ty vid Gud jag skulle
icke mera kunna akta och vörda dig, icke längre i barnslig kärlek
vara dig tillgifven, om du gjorde denna ädla, olyckliga fru så bitter
orätt, att du beröfvade henne friheten.
— Affälling! skrek juden. Tag tillbaka hvad du sagt, eller
jag förskjuter dig. Jag skall aldrig mera erkänna dig som mitt barn
och förbanna dig, såsom denna kristna kvinna nu förbannat mig.
— Håll inne, pappa, håll inne! bad Lea.
Då lade grefvinnan Lilly bägge händerna mildt på flickans
hufvud och sade högtidligt:
— Var välsignad, flicka, och låt ingen förvilla dig i ditt
människovänliga tänkesätt! Jag välsignar dig för hvad du, följande ditt
ädla hjärtas maning, gjort mig. Frukta icke din faders förbannelse!
Min välsignelse, en olycklig mors välsignelse, är starkare än hvilken
förbannelse som helst.
Då kom juden rusande som ett retadt vildsvin.
Han ryckte dottern med våld bort från grefvinnan.
— Vanartiga barn, skrek han, vet du inte, att det står
skrifvet: "Faderns välsignelse bygger barnen bo"? Är du då besatt,
eftersom du vågar att med denna kvinna, som ej är annat än en
slafvinna, så öppet ta parti mot mig?
Då ryckte sig Lea lös från sin far, skyndade till grefvinnan
och hviskade några ord i dennas öra.
Lilly såg både förvånad och glad ut.
– Hvad talar du med min slafvinna? sporde juden strängt.
Då vände Lea tillbaka till sin far och hade nu fått på sig en
ångerfull syndares min.
— Jag har, sade hon, ännu en gång bedt fru grefvinnan taga
förbannelsen från ditt hufvud, Jag bad henne och lofvade på samma
gång att till henne återföra väninnan och barnet, om de skulle bli
räddade?
Då frågade juden misstroget:
— Är det sannt’ Har du inte hviskat någonting helt annat i
grefvinnans öra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
