Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 71. Räddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■854
net, rådde jag henne att släppa barnet, så att hon kunde hålla sig
säkrare fast;_i bjälken och på så sätt om möjligt rädda sitt eget lif.
Men det ville flickan inte alls vara med om.
— Hvilken dårskap! utlät sig juden.
Sjöröfvaren fortfor:
— Hon förklarade, det barnets lif för henne hade större värde
än hennes eget.
— Du Abrahams Gud! tog juden vid sig. Förstod hon så
litet sitt eget värde?
— Då såg jag en båt stöta ut från land och bana sig väg ut
genom bränningarna, berättade piraten vidare. Från stranden hade
folk sett oss kämpa med vind och vågor, och de satte sitt eget lif
på spel för att kunna bringa oss hjälp; ty båten hotade hvarje
ögonblick att kantra.
— Nå, hur gick det?
— Jo, mot min vilja blef jag äf en våg spolad bort ur flickans
och barnets närhet. Som sagdt, jag trodde, att båten var bemannad
af er, men eftersom ni ingenting veta därom, måste det ha varit
främlingar, som räddade flickan och barnet
— Det måste det ha varit, instäm :e Janos.
— Jaså, blefvo de verkligen räddade? tillade Danilo.
— Jag såg de modige männen draga upp dem bägge två i
båten, ljöd svaret. Äfven mig ville de sedan bringa hjälp; men då
kom en bjälke drifvande, af hvilken jag fick en stöt, så att jag
förlorade medvetandet, och hvad som sedan ytterligare hände, det vet
jag inte. Endast så mycket vet jag, som att jag i dödsångesten
hakade mig fast vid ett föremål, och antagligen ha vågorna slungat
mig i land, där jag blifvit begrafven af spillror från vraket, så att
flickans räddare ej kunnat upptäcka mig. Kanske ha de också
antagit, att jag gått under och drunknat, ännu innan de hunno komma
mig till hjälp.
Här framkastade juden hastigt den frågan:
— Tror dü, käre vän, att männen lyckligt uppnått land med
den räddade flickan?
— Ja visst. De behöfde ju bara återvända in i viken, där
de voro skyddade för storm och vågor. Och sedan var det ju
ingen konst att därifrån föra de räddade välbehållna i land.
— Du måste då visa oss den viken, sade juden ifrigt, ty om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
