Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 72. I Guds och goda människors beskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■869
— Fången ... är min man fången’ utbrast hon, och knappast
vetande hvad hon gjorde, stormade hon med den bössa, som hon
hade i handen, ned för sluttningen, ty där nere hade hon nu fått
syn på piraterna.
Och under det hon sprang, aflossade hon ett skott mot de i
båten stående skurkarna.
— Frigif min man! skrek hon.
Men så snart hon aflossat skottet, började piraterna likaledes
skjuta på henne och sprungo därvid i land.
Danilo förstod, hur oförsiktig fiskarhustrun varit, då hon ej
lydt hans välmenta råd.
Med hög röst ropade han åt sina kamrater:
— Döda henne inte! Hon är min väns hustru, och äfven
hon står under mitt beskydd.
Fiskarhustrun försökte närma sig båten, ty från den hörde hon
sin man ropa på hjälp.
Men från alla sidor stormade piraterna in på henne, och följden
vardt naturligtvis, att äfven hon efter kort motstånd var en fånge.
Men Danilo var försvunnen.
Han var visserligen en skurk; men gent emot sitt lifs räddare
ville han handla ärligt.
Därför sprang han till fiskarstugan för att förvissa sig om,
huruvida Greta befann sig där eller ej.
Med hög röst ropade han in i stugan:
— Flicka, fly — fly, så fort du kan, till folket borta i byn,
eller göm dig så väl, att man ej kan finna dig! Stannar du kvar
bara några minuter till här, så är du förlorad, ty juden Mosessohn
och hans vänner äro i närheten.
Ett skri hördes inifrån stugan.
Danilo kände igen rösten.
— Det är hon. Hon är här, utbrast hän och rusade till den
kammare, hvarifrån rösten kommit.
När han öppnade dörren, såg han Greta med Lillys barn i sin
famn sitta där darrande af skräck på en stol.
Vid åsynen af Danilo utstötte hon å nyo ett skri.
— Lilly, stackars Liiiy! suckade hon sedan. Gud vare oss
och ditt barn nådig!
Danilo tilltalade henne hastigt och ifrigt med orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
