Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 73. En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■875
SJUTTIOTREDJE KAPITLET.
En öfverraskning,
Med knapp nöd hade Folke Wallmark vid sitt ädelmodiga
försök att bringa Lilly och Greta räddning undgått döden i vågorna.
Där stodo nu våra vänner på hafsstranden och sågo med
tår-fylda ögon efter fartyget, som förde de dem så kära personerna allt
längre och längre bort, utan att de voro i stånd att förhindra det.
I förtviflan slet Folke sitt hår, och i öfvermåttet af sin
gränslösa smärta ropade han veklagande:
— Gud i himmelen, hur kan du bara tillstädja, att ett så
gudlöst brott begås under din sol? Om jag icke visste, att Lilly är den
hederligaste och ädlaste kvinna, och att hennes hjärta är rent och
oförfalskadt som luttradt guld, så skulle jag känna mig frestad att
tro, att en förbannelse hvilade på hennes hufvud, hvilken hon ej på
vilkor kan undgå, hvarthän hon än styr sina steg.
— Ännu är ingenting förloradt, sökte Ragnar intala sin
förtviflade vän mod. Se, där kommer redan ångbarkassen. Att
förföljelsen bedrifves så energiskt, det är vårt verk. Vi ha gjort allt,
hvad i vår förmåga står, och det är min öfvertygelse, att den käre
Guden, som hittills så nådeligen beskyddat och beskärmat dc båda
ädla martyrerna i all nöd och lara, icke heller skall öfvergifva dem
i den nya, svåra pröfning, som han pålagt dem.
— Ack, du — du är lycklig, Ragnar, utbrast Folke i sin stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
