Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 73. En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■876
sorg, men Lilly, den stackars Lilly, som bär en missdådares namn
och jag . . . jag . . .
— Folke, inföll Ragnar vänligt, glömmer du, hvilka svåra
pröfningar äfven jag måst genomgå? Missunnar du mig lyckan efter
allt, hvad jag måst utstå? Men just mitt öde, som så plötsligt vändt
sig till mitt och min Hildurs bästa, borde väl hos dig väcka det
hoppet, att lyckans solsken en gång skall komma att stråla i
härligaste glans äfven öfver er. Ja, har icke din uthållighet redan
blifvit belönad? Grefve Adlerström är ju en förbrytare, och kan du
icke därför hoppas det allra bästa för framtiden? Har icke Lilly laga
skäl till skilsmässa, och måste hon icke välsigna den stund, då
domstol befriar henne från de band, som nu fängsla henne vid en
brottsling?
Folke Wallmark andades synbarligen strax lättare.
— Ja, ja, du uttalar mina innersta tankar, sade han. Men,
ack, herre Gud. hvad gagna mig de ljufvaste förhoppningar, om
Lilly befinner sig i de där rysliga människornas våld och vi ej
förmå rädda benner
— Ångbarkassen förföljer ju redan bofvarna. Hoppas, hoppas,
min vän. att snart få återse Lilly välbehållen och räddad!
I detta ögonblick hade angaren kommit ut pa öppna sjön och
styrde nu för full maskin kurs rakt på sjöröfvarfartyget.
— Ser du, min vän, sade Ragnar, hur fort den lilla ångaren
går ? Det kan inte dröja länge, innan den uppnått piratskeppet.
— Men hur går det då, Ragnar? frågade Folke bekymrad.
Sjöröfvarena skola döda Lilly och Greta, innan de gifva sig åt
förföljarna eller lämna fartyget för att söka rädda sig på något
annat sätt.
Ragnar lade liksom lugnande sin hand på vännens axel och
sade :
— Misströsta inte, käre vän._ Våra kära väninnors öde står
i Guds hanl. Utan hans vilja skall ej ett hår krökas på deras
hufvud, hur farlig deras belägenhet än må synas. Dat är min
öfvertygelse. att de båda skurkarnas ondska och nedrighet skola stranda
på den gudomliga försyners allsm Lktiga och allvisa styrelse. Vi
ha ingenting att förebrå oss; ty Gud är vårt vittne, att vi för de
i sådant trångmål stadda gjort allt, hvad i vår förmåga stått.
Med ett vemodigt leende ruskade Folke på hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
