Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 73. En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■877
— Låt oss återvända till den plats, där ångbarkassen vid sin
återkomst lägger till! föreslog Ragnar.
— Nej, nej, invände den bedröfvade Folke, nu är ej att tänka
på att vända tillbaka. Jag skulle ju ej kunna få någon lugn stund,
om jag pinades af ovisshetens kval.
— Men här på denr.a plats skall du ej få någon underrättelse,
käre vän; med eller mot din vilja måste du följa med tillbaka för
att vara till hands, när ångaren återvänder. Och dessutom kan du
heller inte förtänka mig, att jag vill skynda tillbaka till värdshuset,
där Hildur måste kvarstanna, när vi ilade hit till häst.
— Ja, det måste du naturligtvis göra, käre vän. Det är din
skyldighet att se till din maka. Skynda alltså tillbaka till din Hildur
och vänta mig på värdshuset!
— Men Folke, hvad tänker då du ta dig till?
— Jag ... jo, jag skall gå upp på höjden där och med blicken
följa det fartyg, vid hvilket mitt allt, mitt hopp är fängsladt. Jag
skall dröja där så länge, tills jag ser ångaren komma tillbaka, och
sedan — sedan skall jag vänta vid landningsstället, där jag kanske
åter sammanträffar med er. Farväl, min vän, hälsa din Hildur och
bed henne uppsända en bön för Lillys, Gretas och barnets
räddning !
Men Ragnar kunde icke förmå sig att nu lämna vännen, som
befann sig i en så förtviflad sinnesstämning.
Han gick med honom upp på strandklippan, hvarifrån nian
hade en vidsträckt utsikt öfver hafvet.
Där stodo de nu och sågo oafvändt efter de båda fartygen.
De sågo ångaren hissa segel och förstodo däraf, att det var
kaptenens fulla allvar att söka upphinna piratskeppet.
I de båda männens själ kämpade förhoppningar och farhågor
med hvarandra.
Ibland såg det ut, som vore ångaren nära att upphinna
piratskeppet, men detta antagande visade sig undan för undan vara en
sinnesvilla, beroende därpå, att bägge fartygen emellanåt veko af
från sin ursprungliga kurs.
Några timmar stannade de båda vännerna kvar på sin höga
observationsplats.
Sedan fanns det ingenting mera att se och ge akt på, all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
