Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 75. En oskattbar vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■895
i himmelen, det är ju en nådig försyns skickelse, att jag kommit
hit. De vilja göra på samma sätt som deras konkurrent,
röfvarhöfdingen Maros.
Han lyssnade med återhållen andedräkt.
— Ack, om jag ändå hade en aning om, hvar mina vänner
befinna sig! mumlade han.
Sedan lyssnade han åter igen.
— Marino? Marino? hviskade han. Det är ju den lilla stad,
som ligger i närheten af Lillys villa. Dit skall hon föras. Där ha
de sitt gömställe, och därifrån ämna de sedan fortsätta sina
brottsliga operationer.
Då hördes plötsligt en hvissling.
Knappast hade den förklingat, innan de båda män, på hvilka
främlingen lyssnat, döko djupare in i skogen.
Främlingen smög sig efter dem, men kunde trots allt sökande
icke återfinna dem.
I cirka två timmars tid irrade han omkring i skogen, i hopp
om att ändtligen kunna upptäcka de försvunnes spår.
Men förgäfves.
Ett rof för en våldsam sinnesrörelse, skyndade han in i
staden och sprang här från det ena hotellet till det andra, öfver allt
frågande efter herrarna Wallmark och Arlén.
Men alla hans efterforskningar förblefvo fruktlösa.
Han hade ju ingen aning om, att de af honom med sådan
otålighet sökta personerna tagit sin bostad på ett anspråkslöst
värdshus af det skäl, att detta låg i närheten af ångbarkassens
tilläggsplats.
Slutligen afstod han, modfäld till följd af denna envisa otur,
från sina efterforskningar och begat sig till en hästhandlare, som
äfven brukade låna ut hästar.
— Det måste ske, mumlade han, under det han med snabba
steg skyndade framåt. Antagligen ha mina vänner, eftersom de ej
stå att finna någonstädes här i staden, återvändt direkt till Lillys
villa. Ja ,ja, så måste det väl förhålla sig, och de där skurkarna måste
ha erhållit kännedom därom. Men det bofstrecket skall ej lyckas
dem, ty jag ska’ nog hinna före dem dit, så att jag kan korsa deras
plan. Jag känner ju till trakten och vet, hvar jag har att söka de
uslingarna. Visserligen vore det bättre, om jag kunde hindra dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
