Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 76. Näpsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■912
Ljudlöst stannade både röfvarena och männen från Lillys
egendom kvar i sina gömställen.
Maros kände nu i den på stranden gående mannen igen en
affällig medlem af sitt band.
Båten for i en stor båge omkring den larliga vattenhvirfvein
och närmade sig sedan den af mannen på stranden utpekade
landningsplatsen.
Här lade båten till.
Hvad Tschang Yao jublade inom sig, när han såg, att såväl
doktor Brummer som ock John befunno sig i båten!
Helst skulle han genast velat springa fram ur sitt gömställe
för att kasta sig öfver de skurkarna och hålla en sträng straffdom.
Men han hörde ju, att den så kallade Mordelli befallde, att
fången Hildur först skulle bäras i land.
Denna omständighet var ju gynsam, ty befann sig bara Hildur
väl uppe på fast mark, så kunde man strax med mindre risk tala
ett allvarsord med hennes fiender.
— Ja, ja, skroderade och jublade Brummer, när Hildur lyftes
upp ur båten och bars i land, vi låta inte skämta med oss och
föstå nog att hjälpa oss själfva. Hvad det blir af den vackra
grefvinnan, det rör oss så rasande lite’, men Greta ska’ vi nog också
hä;nta tilibaka en vacker dag. Den där buffeln Maros’ fördömda
röfvarfölje har förorsakat oss en massa onödigt arbete. Vi kunde
redan nu ha varit vid målet, men vi måste ju förskaffa oss pängar
på nytt för att kunna resa efter Danilo och åter fråntaga juden
Mosessohn hans vackra byte. I alla händelser ha vi redan nu gjort
en utmärkt affär, ty hundra tusen lire måste vi ha för fru Arléns
frigifning. Har hennes herr man inte så mycke’ pängar, så må
Folke Wallmark anskaffa dem, och vill inte han bispringa sina
vänner, nåväl, vi ska’ då inte göra oss något samvete öfver, om
vår gamle vän, den rike Tschang Yao, öppnar sin gifmilda hand.
Ha, ha, ha! Det hade väl den fruktansvärdt påstående karlen aldrig
kunnat drömma om, att han en gång skulle komma i tributskuld
till oss, ty hittills nar det alltid varit tvärtom. Åtminstone har han
anammat grefvens alla pängar för att lättsinnigt nog åter skänka
bort dem till grefvinnan. Ha, ha, ha! Om grefven visste, hvilken
god fångst vi nu gjort, så blefve han väl gulgrön af förargelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
