Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 77. Räddarna komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■929
— Ack, Lea, hviskade hon, äfven ni skall bli glad att få lära
känna den goda Greta. Jag har henne så kär som en syster. Ja,
ofta har till och med den tanken uppstigit hos mig. att non
möjligen är min syster.
Nikita, som åter tagit kikaren från grefvinnan,, granskade nu
genom den noga såväl båten som de i land varande männen.
Gubben var synbarligen ett rof för en våldsam sinnesrörelse.
Plötsligt steg han tillbaka, fattade grefvinnan vid handen och
sade, i det han utan vidare drog henne med sig:
— Bort, bort härifrån! Kom; jag för er till er väninna och
ert barn. Hvem vet hvad de där människorna ä’ för ett följe?
För dem måste vi gå ur vägen.
Och vänd till flickan, tillade han i belallande ton:
— Äfven du följer med, Lea.
— Jag kommer, jag kommer ju, svajade flickan. Gå före!
Gubben steg nedför trappan utan att därvid släppa
grefvinnans hand.
Lea tog tillfället i akt för att fort åter hämta näsduken, som
hon förut fäst i en murspringa, och att med den ännu en gång
vifta åt de personer, som där nere närmade sig.
Hon hade den glada tillfredsställelsen att se, det männen
observerat detta hennes tecken; ty hon såg dem svinga sina hattar i
luften och tyckte sig äfven höra en af dem ropa:
— Vi komma, vi komma, fru grefvinna.
Hvad Lea beklagade, att hon inte äfven på annat sätt kunde
göra sig förstådd af männen och för dem förklara situationen!
— Hvar är du, Lea? Hvarför kommer du inte genast ned?
ljöd nu gamle Nikitas vredgade stämma nedifrån trappan.
— Jag kommer, jag kommer ju, svarade flickan.
Hon skulle velat jubla högt. när hon nu såg. att männen,
hvilka hon gifvit ett tecken, med fördubblad skyndsambet kommo
springande uppför den höjd, hvarpå ruinen var belägen.
Då hörde hon Lilly skrika till af smärta.
— Hvad i Guds namn nu då? mumlade Lea. Skulle Nikita
i vreden öfver, att de där männen komma hit, ha gjort grefvinnan
något illa?
Hon rusade med en rent af halsbrytande fart utför den
Lilly 11. 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
