Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 77. Räddarna komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■931
I detta ögonblick hördes bullret af snabba steg, och det var
så tydligt, som om folk sprungit midt öfver det gömställe, hvari de
tre personerna befunno sig.
Lea, som var uppbragt öfver, att hon på detta sätt blifvit
öfverlistad at gubben, som sålunda omintetgjort resultatet af hennes
bemödanden, ropade genast med hög röst:
— Hjälp! Hjälp! Vi äro här. Hjälp!
Men redan i nästa ögonblick pressade gubben sin hand mot
hennes mun.
— Flicka, rct han, är det så menadt? Tänker du skaffa oss
hin på halsen? Vill du, din far till trots, bli förräderska?
Lea hoppades,» att hennes rop blifvit hördt, och att hon gifvit
de ankommande personerna en vink, hvar de borde börja sina
efterspaningar.
Men sedan hon utstött ropet, var hon slug nog att ej medgifva
afsikten med detsamma.
Hon befriade sig och sade med vredgad röst:
— Hvarför sa’ du oss inte det, Nikita, att du ämnade föra
oss hit? Du är själf skulden till, att jag ropade på hjälp; ty jag
gjorde det, emedan jag blef så förskräckt.
— Hvad du säger. Var det inte din mening att skaffa oss
det där fiskarpacket på halsen?
— Nej, visst inte, Nikita. Jag var så förskräckt, att jag inte
alls visste, hvad jag gjorde. Jag måste sätta mig, jag kan inte
röra mig ur fläcken, till den grad har skräcken farit i mig.
Gubben lät höra ett kort hånskratt.
— Naturligtvis, sade han, vi skola lugnt vänta här, tills
fiskar-plösarna komma och ta ifrån oss den vackra grefvinnar, och när
sedan din far och hans vänner komma, när han får veta, att
grefvinnan, för hvilken jag ansvarat med mitt hufvud, är borta, då
hänga de mig invid ingången till ruinen. Sköna utsikter i sanning!
Och det såg i själfva verket så ut, som hade de fem män,
hvilka kommit till ruinen, redan upptäckt Nikitas och hans båda
skyddslingars gömställe.
De sprungo nu omkring där uppe, liksom sökte de efter
nedgången till gömstället.
Ja. de hörde till och med den ene mannen ropa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
