Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 77. Räddarna komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■934
hon vågade lita på denne man eller icke; men likväl insmög sig ett
svagt hopp i hennes hjärta.
Lilly hade ju erbjudit denne man en betydar.de summa
pän-ningar, som han skulle erhålla, om han icke lämnade dem i judens
våld.
Hon förmodade, att Danilo blifvit missnöjd med judens vilkor,
och att han nu vore böjd för att gå in på Lillys förslag.
Att han nu icKe kunde med våld genomdrifva hennes befrielse,
det visste hon, ty han ensam skulle ju i öppen strid ej ha kunnat
uträtta något mot alla de andra.
Men dat föreföll Greta, som grubblade han ötver en plan,
huru han genom någon list skulle kunn föra henne och Lilly utom
Mosessohns maktområde.
Danilo var mycket fåordig och tankspridd och hade egentligen
ej ögon för något eller någon mer än för den vackra Greta.
Såg han på henne, då fick hans ansikte ett uttryck at
hänförelse, och hans ögon började låga.
Då, när Danilo åter igen en lång stund oafvändt stirrat på
henne, hörde flickan honom plötsligt i halfhög ton yttra för sig själf:
— O, hvad hon är vacker! Ja, hon är vacker som en Guds
ängel. Tänk, om hon ändå kunde bli min!
Greta vardt förskräckt, när hon hörde dessa ord, men hon
behärskade sig och låtsade, som om hon ej förstått ett enda ord af
hvad han yttrat.
Men strax därpå tog hon på fullaste allvar i öfvervägande,
om hon möjligen skulle till sin och Lillys fromma kunna betjäna
sig af den beundran, som Danilo ägnade hennes skönhet.
Men tills vidare, det insåg hon, kunde hon ingenting företaga.
Hon kunde icke ens inlåta sig i samtal med Danilo, emedan
juden naturligtvis då ej skulle ha försummat att uppmärksamt lyssna
till hvarje hennes ord.
Åtminstone hade de iakttagelser, som hon sålunda anställt, det
goda med sig, att hon icke alldeles hopplöst motsåg framtiden.
Men blott allt för snart skulle hon åter bli försatt tillbaka till
den råa verklighet.
Hon såg, att juden, sedan han fastgjort styret, begaf sig till
Janos, med hvilken han ifrigt talade i hviskande ton.
Ack, hvad skulle hon icke ha velat gifva, om hon kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
