- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
946

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 78. På spår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■946

ha endast rott hit för att sedan med tillhjälp af sina hästar kunna
undgå oss.

— Då är verkligen all möda förgäfves. Vi äro redan genom
den ihållande språngmarschen så uttröttade, att vi då sannerligen inte
kunna springa i kapp med dessa skurkars hästar. Att upphinna
dem är för oss en ren omöjlighet.

Alla de andra voro af samma åsikt.

— Du har rätt, Lorenzo, sade Stradella. Under sådana
förhållanden kunna vi med bästa vilja icke hjälpa den vackra flickan.
Vi ha gjort allt, som stått i vår förmåga, för att befria henne och
måste nu öfverlämna resten åt den käre Guden.

— Men den andra, den unga frun, kunna vi kanske rädda,
sade Lorenzo. Våra vänner äro redan uppe i ruinen. Låt oss
likaledes gå dit och se, hur det är stäldt.

— I alla händelser, tog en annan till orda, vilja vi ej sky den
lilla mödan att noga undersöka och genomleta ruinens närmaste
omgifning.

Äfven det var Lorenzo med om.

Då ropade en af de unge männen:

— Där kommer en af de våra springande utför berget. Se,
han vinkar med handen. Kanske medför han goda underrättelser.

— Det gifve Gud! mumlade Lorenzo. Om vi åtminstone hade
räddat den stackars fru grefvinnans frihet, vår möda hade då icke
varit helt och hållet förspild.

Redan ämnade allesamman gå emot den man, som kom utför
ruinberget, när Stradella med hög röst ropade:

— Lugn! Var stilla! Hör — hör bara! Mig förefaller det,
som om ryttarna närmade sig i stället för att aflägsna sig.

Och mycke’ riktigt. Bullret hördes redan nu mycket
tydligare.

Alla sågo med spänd förväntan åt det håll, hvarifrån bullret

kom.

Då sågo de om några ögonblick en ryttare, hvilken mera låg
än satt på hästryggen, komma sprängande i hvinande galopp öfver
stock och sten.

Och efter denne ryttare följde flere andra, hvilka hade all
möjlig möda att behålla den förre i sikte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0898.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free