Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 78. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
955
När kvällen kom, var Folke alldeles rådlös och förtviflad.
Öfvergendarmen hade låtit utställa vaktposter rundt omkring
ruinen för att hindra Nikita från att under skydd af nattens mörker
på smygvägar föra grefvinnan utom området tör efterforskningarna.
De polismän, som tillsammans med den gamla Milinski och
fiskarena anställt formlig skallgång i minens omgifning,
inrapporterade, att de ännu ej upptäckt något spår af juden och piraterna, och
att de, för att göra det omöjligt för dem att undkomma, ämnade
patrullera oaibrutet hela natten.
Då kom gamla Milinski på sin grundligt tröttridna häst uppför
berget för att under natten ställa in den i ruinen och för att själf
under tiden på annat sätt verka i de saknades intresse.
När hon af Folke hörde, hur fruktlöst sökandet inom ruinen
varit, och att man förmodade, att det antingen i eller i närmaste
närhet af den samma måste finnas något hemligt, för hvarje oinvigd
cåtkomligt gömställe, erbjöd hon sig genast att själf söka.
— Ack, suckade Folke, hvad vi icke kunds uppnå på ljusa
dagen, det lyckas er nog ännu mindre på natten.
Kvinnan smålog så listigt och svarade:
— Vi få väl se, min vän. Jag brukar eljes se bättre i mörkret
än andra människor midt på ljusa dagen.
Hon grep också genast verket an.
Naturligtvis hoppades icke Folke mycket af hennes försök.
Han gjorde henne emellertid sällskap och medtog en af de
tjärfacklor som man funnit i ruinen, sedan han först tändt eld på den.
Det var rent at" häpnadsväckande att se, hvilket skarpsinne
kvinnan utvecklade vid sin verksamhet.
Henne undgick icke den allra minsta småsak, och hon sökte
också hufvudsakligen på sådana ställen, som de andra gått förbi
utan att granska.
Hon kom med Folke till den förfallna delen af ruinen, och
här ådrog sig plötsligt en i väggen fastgjord ga*mmal rostig järnring
hennes uppmärksamhet.
Hon bad Folke komma dit med facklan, för att hon skulle
kunna undersöka ringen närmare.
Sedan gjorde hon ett försök att aflägsna den genom att draga
i den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
