- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
963

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 79. Före katastrofen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

963

— Ja, om jag det visste! ljöd svaret. Jag hade då för länge
sedan kommit upp igen. Jag har genomletat alla sidogångar utan
att ens finna det minsta spår af de andre piraterna. Sedan har jag
legat på lur där nere i närheten af den karl, som sitter i båten;
men han sitter där stum som en fisk, och eftersom han ej sagt
något, har jag heller ingenting fått veta.

— Tror ni, fortfor Folke hastigt, att våra stackars väninnor
befinna sig här nere i detta underjordiska gömställe?

— Ja, visst tror jag det; ty hvar skulle de väl eljes vara? Det
är naturligtvis piratbåten, som ligger där nere, och jag slår vad, att
de andra bara dragit sig tillbaka till någon bekvämare plats, där de
i allsköns ro och gemytlighet kunna afvakta ett lägligt tillfälle att i
båten undfly sina förföljare.

— Men då är det ju hög tid, fru Milinski, att vi sätta oss i
förbindelse med våra vänner där uppe för att omöjliggöra dessa
skamlösa människors tillämnade flykt.

— Det kan ni ju ha rätt i, herre, men jag har ju ännu icke
kunnat utgrunda, på hvilket ställe af stranden piraternas gömställe
befinner sig. Hvad gagnade det oss, om vi där ute läte bevaka
orätt ställe af stranden? Och sedan har jag också hela tiden
hoppats, att någon af de andra skulle visa sig. Jag hade då tänkt
smyga mig efter honom för att på så sätt få reda på, hvar juden,
piraterna och de fångna kvinnorna befinna sig. När allt kommer
omkritjg, ja, högst sannolikt, leder från trappan äfven en annan väg
ut i det fria, hvilken jag tyvärr trots all möda ännu ej kunnat
finna.

— Men vi få nu inte vara overksamma längre, fru Milinski,
förklarade Folke. Kom! Vi skola öfverfalla sjöröfvaren, som sitter
där nere i båten, och tvinga honom att upplysa oss om, hvar hans
kamrater och våra väninnor finnas.

— Det går inte, herre, det går inte, invände kvinnan.

— Och hvarför inte?

— Jo, karlen är beväpnad.

— Det är jag också. Jag är inte alls rädd för honom.

— Det må vara; han skall värja sig på det mest energiska
sätt. Skjuta får ni inte, tör det skulle kunna locka hit de andra.
Och för det andra skulle karlen säkerligen inte förråda hemligheten.
Korteligen, vi måste gå listigare till väga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0915.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free