Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 81. Bara halfvägs till målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
978
Först sedan piraterna redan kommit in i grottan, lade Janos
märke till, att Danilo ej var med.
Genast frågade han efter honom; men ingen af de närvarande
kunde lämna någon upplysning om, hvart den saknade tagit vägen.
— Stannade han då kvar där nere i båten? fortfor Janos,
förargad öfver, att ingen visste något.
— Nej, nej! Nere i båten håller bara Bassanio vakt, ljöd det
nästan enstämmiga svaret.
Danilos försvinnande var under sådana förhållanden en
gåtfull händelse, som till och med gaf anledning till allvarsamma
farhågor.
Janos misstrodde redan Danilo, eftersom han sett, hvilka
förälskade blickar han kastat på den vackra Greta.
Därför gick han själf ännu en gång ned, ty han ville
åtminstone förskaffa sig visshet, om inte Danilo kanske ändå stannat
kvar där nere vid båten, utan att de andra piraterna gifvit akt
därpå.
Det förhöll sig verkligen så, som dessa sagt.
I båten satt bara Bassanio, och denne visste lika litet som de
andra, hvart Danilo tagit vägen.
När han åter kom upp i grottan, kom han just lagom för att
få höra, hur gräsligt juden förbannade sin dotter.
Den vackra Lea hade, stäld till svars af sin far, inte alls gjort
någon hemlighet af, att hon föraktade honom och på det högsta
ogillade hans ruskiga affärer.
Juden hotade med att göra sin dotter arflös och förskjuta
henne.
— Det skrämmer du mig inte med, svarade flickan både stolt
och g högtidligt. Jag fordrar af dig fångarnas frigifning, och det,
utan att du därför gör anspråk på en enda lires lösepänning. Sker
inte det, uppfyller du inte denna min berättigade önskan, så äro vi
skilda för alltid. Med min af vinningslystnad och girighet
förblindade far har jag hittills städse haft öfverseende och hyst medlidande,
men en samvetslös skurk, som endast lefver af andras dände, vill
jag aldrig mer kalla min far, ännu mindre lefva i kärleksfull
gemenskap med honom.
När juden nu brusade upp och öfveröste sitt barn med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
