Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 82. Förföljelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
995
Janos låtsade inte alls vidare höra judens jämmer och
veklagan.
Han besvarade ingen enda af alla de frågor, som slafhandlaren
undan för undan ställde till honom.
Juden kröp formligen på alla fyra omkring kaptenen.
Af ångest darrade och skälfde han i alla lemmar.
— Janos, käre vän, bad han i klagande ton, om du bara
tänker på det, att vi redan gjort mången god affär med hvarandra, så
skall du ha förbarmande med mig och låta sätta mig tillika med
den vackra fru grefvinnan i land, på det att jag där må kunna föra
henne i säkerhet-
Med en gest af missnöje svarade Janos:
— Jag vore väl en narr då, om jag för en gammal krukas
skull förspillde en dyrbar tid. Du stannar, där du är, och bär det
åt fanders, så följer du med.
Det var verkligen en bra klen tröst för den gamle juden.
Också fortfor han att jämra sig, skrika och klaga.
Men då blef Janos, som hade annat att göra än att befatta
sig med den pultronen, arg och gaf honom helt enkelt en spark.
Juden, som i sin ångest fallit på knä för Mosessohn,
förlorade till följd af den erhållna sparken balansen och ramlade utför
trappan.
Han tycktes dock ej ha skadat sig i fallet, ty han var strax
åter på benen och började å nyo sin klagokonsert.
Då tilltalade Janos några i närheten sysselsatta matroser med
orden:
— Hör nu, kamrater, vår gode vän Mosessohn vill prompt gå
i land. Men eftersom vi ej ha tid att för hans skull sätta ut en
båt, så få vi i stället hämta hit den tomma kött-tunnan, i hvilken
han satt nedkrupen under bataljen, stoppa in honom i den och
kasta honom öfver bord.
Han blinkade åt dem, och på en vink af honom skyndade de
bort för att hämta tunnan.
Sedan vinkade Janos åter åt matroserna, och de satte genast
efter juden,, hvilken vid åsynen af tunnan tvärt gripit till flykten.
Det töfvade ej, innan karlarna kommo släpande med juden.
Denne värjde sig af alla krafter öch skrek:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
