Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 82. Förföljelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
997
Han hviskade helt tyst några ord i örat på en matros.
— Nå-å, är nötköttet lagom salt snart? ropade han sedan
skrattande åt juden.
— Rädda mig! Rädda mig! skrek denne. Jag sjunker ju.
Jag drunknar, ty vattnet räcker mig redan nästan ända till munnen.
— Men ännu har du ju inte slukat något saltvatten, eller hur?
frågade Janos skrattande.
— Nej, inte ännu. — Men jag är dödens, Janos, om du inte
räddar mig.
— Kapa linan och låt tunnan fara åt helsicke! befallde Janos
med hög röst.
Vips fick en matros fatt i en skeppsyxa, och utan att fästa
sig vid judens tjut af vrede och ångest höjde han den öfver sitt
hufvud.
I nästa ögonblick träffade yxan linan.
Juden hade naturligtvis ingen aning om, att matrosen endast
slog till linan med yxhammaren.
I det samma släppte de andra matroserna efter en smula, och
juden trodde ej annat, än att linan blifvit kapad, ty vattnet slog nu
samman öfver hans hufvud.
Några ögonblick njöto piraterna af det puts, som de sålunda
spelat juden.
Men sedan höggo de allesamman på en vink af Janos tag,
drogo upp tunnan tillika med juden, läto den sväfva fritt i luften,
medan vattnet rann ur, och halade den sedan om bord igen.
Mosessohn var till följd af den utståndna förskräckelsen mera
död än lefvande.
Veklagande gjorde han kaptenen förebråelser.
Men Janos gapskrattade och sade:
— Se så, var nu bara inte knottrig, gamle gosse! Du har,
som du vet, den betänkliga svagheten att ej tvätta dig på veckotal.
Därför tog jag mig friheten att lägga dig i biot ett tag för att
underlätta arbetet. Gå nu ned och fortsätt sjäif tvagningsprocessen;
men skynda dig, ty som du ser, är ångaren oss tätt i hälarna.
Glad att ha sluppit undan med lifvet, vacklade juden därifrån.
Janos hade genom detta lilla för juden så obehagliga
intermezzo gifvit matroserna rikligt stqff till skratt och därigenom försatt
dem i en så glad sinnesstämning, att de i förlitande på sin för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
