Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 84. Ett oväntadt hinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1010
— O herre, fortfor kaptenen, var barmhärtig! Jag ber ju inte
för mig utan för en olycklig, vacker kvinna.
— Är då denna vackra kvinna händelsevis er dotter? frågade
officeren.
— Nej, herre.
— Är hon inte heller er fästmö?
— Nej.
— Nå, är hon er fru då?
— Nej, inte det heller; men den olyckliga är värd ert
förbarmande. Om ni finge se henne, skulle ni känna det djupaste
medlidande med henne och bistå henne.
Officeren ruskade på hufvudet.
— Vid Allah, sade han och rynkade ögonbrynen, den där
vackra jungfrun, hvars like i skönhet mina ögon aldrig förr skådat,
är, efter hvad du själf erkänner, hvarken din syster, fästmö eller maka.
Hvarför bekymrar du dig alltså om den skönheten, otrogne? Drag
dig genast med alla dina män tillbaka! Vägra icke att lyda mina
befallningar, om lifvet är dig kärt!
Officeren gaf sina soldater en befallning.
I ett nu stod bredvid hvar och en af matroserna en beriden
soldat, som genast började slå med flata sabelklingan. På så sätt
drefvos matroserna tillbaka ned till stranden.
De vågade icke göra motstånd, ty hade de det gjort, så skulle
de genast ha blifvit nedsablade, det visste de.
Med resignation fogade sig äfven kaptenen i det oundvikliga.
Han förstod, att denne turkiske officer måste vara en bekant
antingen till sjöröfvarkaptenen eller den skurkaktige slafhandlaren
Mo-sessohn, och att han af ett eller annat skäl gillade dessa bofvars
gudlösa dåd.
Officeren tvang matroserna att åter bestiga sina båtar och höll
sä länge vakt på stranden, tills båtarna kommit långt ut på sjön i
närheten af ångaren.
Sedan gaf han några soldater befallning att stanna kvar på
stranden och med vapenirakt förhindra ett eventuellt landningsförsök.
Ledsagad af de andra soldaterna sprängde han sedan bort åt
det håll, hvaråt de flyende piraterna styrt kosan. — —
Det förhöll sig nog så. som kaptenen förmodat.
Janos hade bara stannat kvar på stranden för att gifva den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
