Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 88. I galen tunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1047
Juden fogade sig häri.
— Nå-å, hvad vill du mig? Af hvilken beskaffenhet är den
affär, som du talat om?
— Åh, det är en storartad, en fin, en ren pänningeaffär, kapten,
svarade juden.
— Se så, se så, lofva nu bara inte för mycket! Vore affären
så god, så gjorde du den nog vackert alldeles ensam.
— Vill du betala mig tjugu tusen piaster därför?
— Hm! Ja, det vore nog en storartad, en fin pänningeaffär
lör — dig, skrattade Janos. Men att jag inte är så rasande ifrig
med att betala, det måtte du väl själf veta, och att jag också, innan
jag tar fram pungen, först vill veta, hvad jag betalar för, det kan
du ju heller inte förtänka mig.
— En million,| Janos, ja, kanske vida mera, kan du förtjäna
men mig skall du bara gifva tjugu tusen därför, att jag säger dig
det recept, på hvilket du kan förtjäna en million.
— Nå, så låt då bara höra! Men dina tjugu tusen får du
allt vänta med, tills jag vunnit den öfvertygelsen, att affären också
verkligen skulle kunna inbringa något.
— Det är fråga om att infånga, en gammal kvinna, som tör
närvarande befinner sig här i Skutari.
— Du menar, att den gumman skulle vara så rik?
— Hon har förstås inte pängarna på sig, men du skall nog
förstå att lossa hennes tunga, så att hon säger, hvar hon gömt
dem. Det är obestridligen mycket blygsamt af mig att bara begära
tjugu tusen, för det jag ger dig anvisning på en så fin affär. Betala
hälften, och du får närmare upplysningar.
— Faller mig inte alls in. Jag köper inte grisen i säcken.
Men om affären verkligen är så vinstgifvande, som du säger, så
ska’ du inte endast få tjugu utan till och med fyrtio tusen i
provision, det har du här min hand på.
Juden insåg, att Janos ändå inte var nog lättsinnig att utan
vidare hugga det utkastade lockbetet.
Lewi såg sig därför nödsakad att draga upp ridån för att låta
sina nya affärsvänner marschera fram ur sitt bakhåll.
Hur förvånad vardt icke Janos, när han fick se de båda män,
som juden höll gömda hos sig, och när han hörde, hvilka de båda
galgfåglarna voro!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
