Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 93. I underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1088
gången? Att vi ännu ej lyckats upptäcka den, det är då
sannerligen inte vårt fel. Styr din vrede; ty får jag inte i ro tänka en
enda lugn tanke, så kan jag heller inte tjäna dig etter önskan.
Strax därpå befallde han en af soldaterna lägga sig på knä.
Han klef sedan upp på soldatens axlar.
— Se så, res dig nu upp! befallde han.
Soldaten gjorde så.
Officeren, stående upprätt på soldatens axlar, var nu i tillfälle
att närmare undersöka rummets tak.
Han anade, att utgången måste finnas där uppe. Han hade
icke misstagit sig.
När han med all kraft tryckte mot golfvet, gaf detta vika, och
falluckan öppnade sig.
Han lyckades arbeta sig upp.
Så snart han kom upp, fick han syn på en där befintlig stege.
Härom underrättade han paschan och lät sedan stegen glida
ned i djupet.
Paschan och tjänstemannen voro de första, som skyndade
uppför stegen.
» Det underjordiska rummet var ju fyldt med en så illaluktande
rök efter den förbrände juden, att det för hvarje lefvande varelse
måste kännas som en stor lättnad att ändtligen komma upp därifrån.
Icke endast Mosessohns kläder voro uppbrända, utan han själf
hade äfven formligen blifvit lefvande stekt.
Äfven soldaterna hade nu brådt att komma uppför stegen.
Officeren hade redan upptäckt och öppnat
gipsmakarverksta-dens dörr.
Så snart paschan kom upp ur underjorden, skrek han:
— Förbannelse, pest och död öfver de skurkarna! Nu vet
jag allt; fortfor han i vredesmod. Ack, att jag inte förr kommit
att tänka därpå! Jag dåre, o, jag dåre! Hvarför kan jag inte
genast få den tanken, att dessa människor skulle likt mullvaden under
jorden gräfva sig in i mitt hus? Hvar äro de? Jag vill ha igen min
kostligaste pärla. Kom och hjälp mig att åter uppsöka min pärla!
Först nu, sedan paschan befann sig i det fria, tycktes han
med förskräckelse bli varse, att han kommit för sent för att
förhindra enleveringen.
I fjärran hördes bullret af galopperande hästars hofslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
