Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 96. Ur regnet i takdroppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1108
De hörde officeren som förde öfverbefälet, utdela åtskilliga
befallningar, och det sådana, som ingalunda kunde vara likgiltiga
för männen inne i grottan.
Utfördes dessa befallningar bara halfvägs samvetsgrannt, så
var det helt enkelt omöjligt för kvinnoröfvarena att undkomma
helskinnade.
Deras belägenhet var följaktligen mycket betänklig.
Att det var paschans lifvakt, som man här hade att göra
med, det framgick alldeles otvetydigt af de befallningar, som officeren
utdelade.
Men det värsta af allt var, att soldaterna tycktes ana, att
kvinnoröfvarenas gömställe fanns just här.
Enligt all sannolikhet hade någon här spelat förrädare.
Det var inte annat tänkbart, eftersom soldaterna kommit just
hit och inte alls gjorde några anstalter för att spana på annat håll.
Och mycket riktigt. Nu närmade sig på uppdrag af officeren
en soldat ingången till grottan samt ropade med hög röst:
— Våren kloka och antagen pardon! I insen ju, att I ären
förlorade, om det kommer till strid. Vi bevilja er fritt aftåg med
vilkor, att I till oss utlämnen de enleverade kvinnorna lefvande
och välbehållna. Sker inte det, så han I er själfva att skylla för
följderna.
Männen i grottan svarade ej.
De visste blott allt för väl, att soldaterna icke först skulle ha
hotat, om de ansett det för en lätt sak att med våld storma
grottan.
Ingången till denna låg mycket högt och var så
svårtillgänglig, att endast på sin höjd två man samtidigt kunde angripa.
För männen i grottan skulle det följaktligen ha varit en lätt
sak att skjuta ned den ene soldaten efter den andre, innan någon
af dessa ännu lyckats uppnå ingången.
Men så okloka voro heller inte soldaterna, att de ändamålslöst
läto skjuta ned sig, i all synnerhet som de, om de bara visade
nödigt tålamod och uthållighet, redan genom hunger kunde tvinga
invånarna i grottan att förr eller senare lämna sitt gömställe.
När officeren hörde, att flickröfvarena ej gåfvo något svar,
ställde han själf ännu en gång samma uppmaning till dem.
Och dä inte heller han fick något svar, ropade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
