Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 96. Ur regnet i takdroppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1109
— Nåväl, vi skola då vänta, tills det blifvit dager. På dagen
skola vi med ringa möda uppnå det, som vi nu icke skulle kunna
utföra utan stora offer. Men ve er då! Jag svär, att ingen enda
af er skall slippa undan med lifvet, om ni skulle vara nog fräcka
att tillfoga kvinnorna något ondt eller rent af döda dem.
Kvi.moröfvarena skulle nog så gärna ha kapitulerat och
utlämnat sitt byte, om de bara litat på officerens löfte om fritt
aftåg.
Men de fruktade, att han bara med list ville locka ut dem
för att sedan låta bestraffa dem så, som de det förtjänat.
Men återstod dem ingenting annat än att gifva sig på nåd
och onåd, så ville de också sälja lifvet så dyrt som möjligt.
Korteligen, de gjorde ingenting för att åvägabringa en
underhandling med soldaterna, utan inskränkte sig till att med bössan
i hand uppmärksamt bevaka ingången.
Officeren visste blott allt för väl, att äfven hans män voro
uttröttade af den ansträngande ridten, och att det följaktligen var
bättre, om han först lät dem hvila sig.
Fingo de bara först ta igen sig en smula, så kunde de nog
sedan inlåta sig i en hård strid.
Den nya dagen måste snart inbryta.
De utstälda vakterna stannade naturligtvis på sin post, under
det de andra soldaterna gjorde det bekvämt åt sig.
Naturligtvis voro äfven de senare beredda att hvilket
ögonblick som helst med vapen i hand uppträda på stridsplatsen.
Då kom i daggryningen plötsligt en vaktpost skyndande till
officeren och rapporterade, att en beväpnad skara nyss visat sig
vid ingången till bergsklyftan.
Officeren skyndade genast upp på en höjd for att själf
förvissa sig, huru det egentligen förhöll sig med denna sak.
Genast uppsteg nämligen hos honom den förmodan, att
kvinno-röfvarena lämnat grottan genom en annan utgång.
Ännu hade han ej uppnått det ställe, hvarifrån han kunde
öfverskåda ingången till klyftan, när därifrån hördes ett skott.
Då utbrast officeren i vredesmod:
— Vid pro.etens skägg, de skurkarna ha undgått oss. Sätten
efter dem! Grottan måste alltså ha en andra utgång.
Fort ilade han åter ned till sitt folk och öfvertog befälet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
