Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 96. Ur regnet i takdroppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1112
gern, märkte Greta och Lea med förskräckelse, i hvems händer de
råkat!
Hånskrattande och med revolvern skjutfärdig i sin hand
ilade ingen annan än den skurkaktige doktor Brummer emot
Greta.
Denna utstötte vid åsynen af skurken ett ångestskri.
Men innan hon ens hann göra ett försök att fly, hade
Brummer redan uppnått henne och gjort henne till sin fånge.
Lea kände doktorn endast till namnet, och inte heller den
skurken John kände hon.
Därför visste hon ännu icke alls, hvilken ryslig fara, som här
hotade henne och hennes medfånge.
John var inte mindre rapp i vändningarna än Brummen
och han bemäktigade sig Lea, i det han i hånfull ton yttrade:
— Jag hoppas, mitt vackra barn, att du skall bli mig
tacksam, för det jag uppträdt som din räddare.
Enligt allt att döma hade det varit de båda skurkarnas plan
att tillfångataga fruntimren, ty de bakbundo nu i en hast de
bestörta flickornas händer.
Doktorn bugade sig sedan hånfullt för Greta och sade:
— Det gläder mig alldeles ofantligt, att jag här i främmande
land återfunnit min rara fästmö, och jag antar, att du nu så
mycket hellre skall följa mig, som äfven din matmor, grefvinnan Lilly,
blifvit delaktig af det nöjet att med mina mäns hjälp nu stå
under mitt beskydd. Men det säger jag dig redan på förhand,
att jag inte en gång till är nog oklok att föra dig tillsammans
med fru grefvinnan. Jag kommer att hålla er på afstånd från
hvarandra. Erfarenheten har ju lärt mig, att, när två så vackra
kvinnor äro tillsammans och smida planer, städse arglistighetens
djäfvul är med som den tredje i förbundet. Men jag får väl
be dig följa med nu, ty vi vilja för ingen del onödigtvis
uppehålla oss "här. Och att min gode vän John, som hittills ej haft tur
i kärlek, nu likaledes fått fatt i en vacker, ung flicka, det betraktar
säkerligen inte heller han som en olycka.
Han tog Greta under armen och drog henne med sig
bort.
Det samma gjorde John med Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
