Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 98. En modig tös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1120
Han blef ordentligt förskräckt, bara han tänkte på denne.
Tschang hade ju också i ordets fullaste bemärkelse blifvit
fruktansvärd för honom.
Han anade också, hur det komme att gå, om han föll i
händerna på sin motståndare.
I det här landet voro helt andra förhållanden bestämmande än
där hemma.
Här gällde den starkares rätt.
Här skulle det endast ha betraktats som nödvärn och tillåten
själfbevarelse, om Tschang jagat en kula genom den oförbätterlige
skurkens hufvud eller huggit ned honom med svärd.
Ingen lefvande själ skulle ha brytt sig om den döde doktorn,
till och med hans nuvarande vänner skulle i en handvändning ha
glömt honom och säkerligen ej begråtit honom med en enda tår.
Korteligen, honom skulle man redan ha sörjt nog, ännu innan
han utandats sin sista suck.
Den, som förpassat giftblandaren till en annan värld, skulle
heller inte ha behöft göra sig samvetsförebråelser härför, och han
skulle heller inte ha gjort det.
Allt detta visste Brummer själf.
Och John hade också klart för sig, hur han hade det stäldt.
Hur glada blefvo icke dessa båda skurkar, när de hörde, att
det alldeles i närheten fanns en gammal slottsruin, i hvilken funnos
underjordiska hvalf, källare och löngångar, hvilka voro liksom enkom
skapade att tjäna röfvare till gömställe!
Dit ilade de.
Med de förfärligaste hotelser tvungo skurkarna sina fångar att
följa med.
Brummer och John gingo hela tiden med revolver i hand
vid de fångna kvinnorna för att afhålla dem från att ropa på hjälp
eller på annat sätt ådraga sin sina vänners uppmärksamhet.
Ändiligen hade d* uppnått ruinen.
De uppehöllo s<i’. e alls i de förfallna rummen ofvan jord.
Där kvarlämnade de bara en man som vakt.
Denne fick tillsägelse att också strax komma efter och att för
ingen del visa sig, om han såg de förbittrade motståndarna närma
sig ruinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
