Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 99. Danilos offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1129
— Det ljuger du, skurk, skrek kvinnan. Ska’ jag skjuta dig
en kula genom hufvudet?
— Nej, nej! Nåd!
— Det är rena sanningen, förklarade nu äfven den andre
fången. Hör oss! Vi ha ju själfva i dubbel måtto blifvit
bedragna. Nu ha vi, förutom det fattiga lifvet, ingenting mera att
förlora.
— Godt, så tala då! befalld i Tschang.
De båda fångarna berettade, att de blifvit legda till våldsdådet
af Assim bey och dennes vän Raschid.
— Jag kunde väl tro, att det måste förhålla sig på något
sådant vis. Men de båda förrädarna ha fått sin lön, och ni, som
gjort räkning på god betalning, stå där nu med lång näsa. Så
kan det gå. Men hör! Ä’ ni nu uppriktiga och ärliga, så ska’ ni
inte få skäl att ångra det. Jag skall åtminstone gifva er lika mycke’
pängar, som de båda officerarna lofvat er, om ni äro oss
behjälpliga,’ så att vi återfå de bortförda flickorna.
— O herre, utbrast den enef ången, om du vill vara så nådig
mot oss, då skola vi med glädje ställa oss i din tjänst. Vi ha en
aning om, hvart de där banditerna styrt kosan.
— Så mycket bättre, utlät sig Tschang. Men hvem tala ni
då om egentligen? Jag vet ej, hvem som skulle kunna ha haft
något intresse af att åter frånrycka er flickorna. Eller skulle
soldaterna ha kommit er plan på skam?
De båda fångarna skildrade de oss redan bekanta
händelserna.
— Men hvilka skulle då de röfvare ha varit, om hvilka ni
påstå, att de öfverlistat både er och soldaterna ?
— Vi känna ej medlemmarna af det där bandet, herre; vi
hörde bara, när de så plötsligt öfverföllo oss, att en af våra vackra
fångar ångestfullt skrek till:
"Gud i himmelen, det är ju den skurken Brummer."
Efter detta visste Tschang naturiijtvis genast besked.
— Mordellinema ha alltså öfverfallit er, sade han.
— Alldeles riktigt! Ja visst, herre, så kallade sig de båda
män, som vi sedan träffade under vägen. De frågade oss, om vi
inte sett till en skara ryttare. När vi försiktigtvis svarade nekande,
ropade de hånfullt åt oss, att vi väl rent af vore ett par af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
