Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 100. I en svår belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1140
— Naturligtvis vet jag det, ljöd svaret.
— Så säg oss då det, på det att vi må kunna skynda
genaste vägen dit!
— Ni ska tå veta det; men på ett viikor.
— Låt höra!
— Jag fordrar min frihet.
— Därpå är tills vidare inte alls att tänka.
— Godt! Då tiger jag. Men så mycket kan jag tala om
redan nu, som att ni bittert ska’ få ångra det, ifall ni ej går in
på mitt förslag.
— Ingalunda, svarade Tschang. Du är ju hos oss. Så
okloka äro vi ej, att vi låta dig löpa. Du skulle ju kunna ljuga
åtskilligt för oss och sedan naturligtvis till på köpet skratta åt oss.
— Visst inte, försäkrade John. Jag begär ju inte, att ni nu
genast ska’ försätta mig i frihet; ni behöfver inte göra det förr, än
jag till er utlämnat mina hittillsvarande kamrater. Gif mig ert
hedersord därpå, att ni vill skänka mig friheten, och jag skall
förskaffa mig upprättelse, för det de skurkarna lämnat mig i sticket.
— Godt! svarade Tschang. Ditt lif bryr jag mig ju i själfva
verket inte alls om; men för att du icke å nyo skall kunna
intrigera mot oss och våra väninnor, förblir du så länge vår fånge,
tills vi räddat Greta och äfven fört grefvinnan Lilly i säkerhet.
Naturligtvis måste också den skurkaktige doktor Brummer alldeles
obetingadt först ha blifvit vår tånge.
— Gif mig er hand därpå, herr Tschang, sade John, att ni
skänker mig friheten, så snart ni uppnått detta ert mål!
Tschang vägrade att fatta Johns hand.
Han sade:
— Din hand kommer jag icke annat än i trängande nödfall
att vidröra. Du vet ju, hvems andas barn du är. Men du har
mitt löfte, att jag låter dig löpa, så snart du uppfyllt mitt vilkor.
— Ni skall bli nöjd med mig, jublade John. Kom alltså;
jag skall bli er vägvisare.
— Hvart ämnar du föra oss?
— Till hafsstranden, och där till den plats, dit grefvinnan
Lilly flytt.
Tschang kunde icke undertrycka ett utrop af bestörtning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
