Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 100. I en svår belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1142
Dessa Tschangs farhågor voro blott allt för välgrundade.
Gamla Milinski tycktes rent af vara outtröttlig. Hela tiden
hade hon följt tätt efter röfvarena. Dessa hade inte alls bekymrat
sig om den gamla kvinnan.
Förmodligen ansågo de det icke mödan vardt att inlåta sig
i en strid; de fruktade också, att de då lätt kunde förlora det
vunna försprånget; ty att förföljarna icke skulle dröja att sätta
efter dem, det kunde de ju lätteligen tänka sig.
Men när de slutligen voro säkra på att ej bli öfverrumplade,
och när doktor Brummer förstod, hvem denne envise förföljare var,
gaf han sina följeslagare befallning att infånga kvinnan lefvande.
Han upplyste dem om, hvem gubben, som förföljde dem,
egentligen var, och att kvinnan gömt en stor skatt.
– Uppbjuden allt för att få fatt i henne! sade han. Den
lilla mödan skall bli rikligen belönad. Vi äro allesamman
välbergade, om vi bara lyckas afpressa kvinnan hennes hemlighet. Tala
måste hon naturligtvis, det skall jag nog dra försorg om. Jag skall
lösa hennes tunga, om jag också ska’ nödgas plocka köttet från
hennes benknotor med glödande tänger.
Brummer, som ledde den häst vid tygeln, på hvilken Greta
var fastbunden, hade sina giltiga skäl att icke själf deltaga i striden.
Han visste ju, att den gamla kvinnan inte var någon
motståndare att förakta.
Brummers lockande upplysningar sporrade hans följeslagares
handlingskraft. De trodde, att det vore en småsak att öfvermanna
och tillfångataga den gamla kvinnan.
Men liksom om denna redan anat, hvad som nu komma
skulle, hejdade hon sig plötsligt i sitt snabba lopp,
— Men jag måste ha henne lefvande, glömmen för all del
inte det! ropade Brummer. En död skulle ju aldrig kunna yppa
den hemlighet, som för oss är af så stort intresse. Sedermera, när
vi bara väl kommit i besittning af pängarna och värdesakerna,
kunna ni ju göra med känngen, precis som vi behaga.
Fyra ryttare sprängde i väg för att fånga kvinnan.
Denna stannade där nu plötsligt orörlig som en bildstod.
Det såg ut, som hade hon själf insett, att hon var
rädd-ningslöst förlorad, och att hon i ifvern själf lämnat sig i sina
fienders våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
