Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 100. I en svår belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1146
Gamla Milinski red så ogenerad!, som visste hon sig utom all
fara, fram till Greta och trugade henne att stärka sig.
— Drick för all del mera! bad hon, då flickan ville lämna
igen flaskan. Du behöfver det så väl.
Greta tog sig ytterligare en klunk.
När hon druckit och röfvaren ville ta igen sin flaska, ryckte
den gamla kvinnan hastigt till sig den och sade skrattande:
— Nu är det först min tur. För er är till och med bara
vattnet alldeles för godt, och ni ä’ då så mycket mindre värda att få
smaka en enda droppe af den gudagåfvan vinet.
Gamla Milinski var verkligen efter den långa, ansträngande
hetsjakten i stort behof af en stärkande dryck.
— Kapten, utlät sig den röfvare, hvilken flaskan tillhörde,
tycker du verkligen, att vi pä detta sätt skola låta håna oss af den,
som utgjutit våra kamraters blod?
Den gamla Milinski lät inte alls störa sig utan drack.
Under tiden hotade hon röfvaren på ett sätt, som icke kunde
missförstås, liksom ville hon förmana honom att icke vara allt för
fräck.
Hon drack ur vinet ända till sista droppen.
Sedan kastade hon till röfvaren den tomma flaskan.
Emellertid hade doktor Brummer med blickar och miner
instruerat de andra männ-n, så att dessa slutit en krets omkring
kvinnan.
Så snart detta var gjordt, blef doktorn strax mera storordig
och påstående.
— Utlämna ditt skjutvapen, om du icke vill, att vi skola bruka
våld mot dig, sade han; ty att du är vår fänge, det har du väl
ändå redan märkt!
— Ja visst, skrattade kvinnan. Se här, tag revolvern! Hvad
ska’ jag med den tili, då det inte finns en enda patron kvar i den?
Men jag gör dig och dina kamrater min komplimang, för det I varit
så rädda för en oladdad revolver.
Nu fick doktorn strax mera mod.
— Förolämpa inte mina kamrater! sade han. Ingen människa
har varit rädd för dig; vi ha bara skonat dig, emedan jag befallt,
att du skulle tillfångatagas lefvande. Men säg: i hvilken afsikt har
du förföljt oss?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
