Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 100. I en svår belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1150
Då rapporterade den röfvare, hvilken blifvit utstäld som vakt,
att en man på ett tämligen misstänkt sätt närmade sig gömstället.
— Åh tusan! Det fattas bara det, att vi nu redan måste fly
igen; ty jag har då sannerligen ingen lust att inlåta mig i någon’
strid, sade Brummer hastigt.
Och han tillade:
— Håll vakt! Jag skall strax själf se efter, om det är en
misstänkt spion, som smyger sig fram.
Han gick och spejade bort åt det håll, där karlen blifvit sedd,
Men han såg ingen lefvande själ,
Det töre föll honom naturligtvis mycket misstänkt.
Plötsligt hoppade han till af förskräckelse.
En karl sprang upp på knappa tio stegs afstånd från honom.
Doktorn blef så förskräckt, att han tvärt vände om och sprang
tillbaka in i gömstället utan att först ha gifvit sig tid att närmare
betrakta karlen.
— Till vapen! skrek han. Förräderi! Den skurken har
utspionerat vårt gömställe. När allt kommer omkring, äro kanske
äfven de andra redan i närheten.
Allesamman rusade upp och ryckte dolkar och revolvrar ur
sina gördlar.
Då hörde de vakten ropa:
— Kapten, det är nan . . . Svarta djäfvulen är det.
— Svarta djäfvulen är har, upprepade Brummer förskräckt
och såg sig om efter en väg till flykt,
Då kom karlen, som Brummer nyss sett där ute, stormande
in i gömstället.
Genast sprungo några röfvare beslutsamt emot honom, grepo
cch tryckte ned honom till marken.
— Häng honom! Stryp honom! skrek Brummer.
Men då upphof den öfvermannade sin röst och utbrast i den
mest jämmerligt klagande ton:
— Rättvise Gud, hvad ta ni er till, vänner? Viljen I döda er
bäste vän? Är det lönen, som jag blifvit lofvad, för det jag
förklarat mig beredd att göra er mycket stora tjänster?
— Kors för tusan, skrattade nu Brummer, den rösten är mig
bekant. Sannerligen tror jag inte, att vi varit ängsliga i onödan..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
