Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 101. En mot åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1162
Naturligtvis ådrog sig denne persons skygga sätt hans
uppmärksamhet.
Han gaf närmare akt på honom och tviflade snart icke på,
att det var en spion, som hade ruinen till ögonmärke.
Men spionen kom ej" närmare.
Af hans beteende fick Folke den nppfattningen, att han
var rädd.
Om en stund kastade sig mannen i fråga raklång ned på
marken och kröp på händer och fötter fram i riktning mot den
ödelagda gården.
Folke tog icke ens för en sekund sin blick från mannen.
Han visste själf inte riktigt hvad han skulle tänka om denne
persons uppförande; ty af allt att döma var han ju ingen fiende,
som man behöfde frukta,
Folke mumlade tör sig själf:
— Kanske har karlen sett Janos komma härifrån och tror,
att han gömt guld och värdesaker här. En spetsbof alltså, som
gärna skulle vilja rikta sig, men som är rädd för, att han vid ett
sådant försök kunde få på pälsen. Han är kanske heller inte säker
på, om Janos kommit tillbaka ännu eller ej.
Den misstänkte personen blef liggande där en stund alldeles
orörlig, men höll sin blick oafvändt fäst på ruinen.
Sedan satte han handen bakom örat, liksom lyssnade han
mycket uppmärksamt.
Då mumlade Folke å nyo:
— Om jag skulle aflossa ett skrämskott för att jaga den fege
kanaljen på flykten? Men nej, jag skall helt lugnt låta honom
komma hit. Fördelen är ju på min sida, ettersom jag här har
betäckning, under det han inte alls har någon sådan. I värsta fall
sträcker jag honom till marken med ett skott. Jag vill inte
onödigtvis ängslà Lilly, ty hon får ju alltid tids nog veta det, och någon
fara kan ju inte hota oss genom denne pultron.
Då reste sig den senare upp och sprang fort ett stycke
tillbaka, under det han som en galning fäktade i luften med bägge
armarna och gång på gång gjorde ett högt hopp.
— Jaså, är det på det viset? mumlade Folke. Karlen har
mist förståndet. Kanske är det rent af en person, som tjänat hos
den mördade ägaren till den här gården. Ja, ja, karlens beteende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
