- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
1169

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 101. En mot åtta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1169

Men ryttaren undkom, fastän han synbarligen endast med stor
ansträngning förmådde hålla sig kvar på hästryggen.

Folke tog ingen som helst notis om den flyktingen.

Han behärskades blott af en enda tanke, den på Lilly.

Hennes öde låg honom mer än allt annat om hjärtat.

Hvad brydde han sig om de flyende pultronerna?

De närmaste minuterna voro ju afgörande för hela hans
återstående lif.

Var Lilly död, då hade, det kände han, hans lyckas sol för
alltid gått ned.

— Herr Wallmark! Herr Wallmark! ropade gamla Milinski
efter honom Hvar är Brummer?

Folke visade mekaniskt på den plats, där han nyss sett den
skurkaktige doktorn ligga.

Sedan skyndade han in i ruinen.

— Lilly, Lilly, mitt hjärtas älskling! skrek han i verklig förtviflan •

Han såg ej till henne.

Ännu en gång ropade han henne vid namn.

— Herre — herre, är du där? O, så kom då . . . kom fort till
den stackars frun! hörde han den trogna Zuleikas röst.

Han stormade in i boningsrummet.

Där såg han Zuleika sitta på golfvet med Lillys hufvud
bäd-dadt i sitt knä.

Men Lillys ögon voro slutna.

Och hvad hon var blek se’n!

Folke föll på knä bredvid sin Lilly, kysste henne på munnen
och tilltalade henne sedan med de ömmaste smeknamn.

Hon slog ej upp ögonen.

Äfven hennes läppar förblefvo slutna.

— Död! Död! klagade då Folke. Förlorad! Förlorad!

Då kom gamla Milinski skyndande in i rummet.

Greta följde hack i häl efter.

— Hvar är doktorn? Har han flytt? Han syns ju ingestädes
till, yttrade kvinnan.

En svordom kom öfver kaparkaptenens läppar.

— Nu vet jag det, skrek han. Dsn skurken har undkommit.
Han var den siste ryttaren, som flydde, och som min kula tyvärr
ej förmådde uppnå.

Lilly II. 74.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/1121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free