Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 101. En mot åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1170
Så var det också i själfva verket.
Doktor Brummer, som fått en kula i benet, hade tagit det
gynsamma tillfället i akt, då Folke satte efter de flyende röfvarena;
han hade då åter rest sig upp.
Det förorsakade honom den rysligaste smärta.
Men han visste, att det här gällde friheten och lifvet, om han
icke lyckades fly.
Därför kufvade han smärtan och släpade sig fram till en häst,
som stod där utan ryttare.
Han ägde nätt och jämt så mycken kraft, att han förmådde
svinga sig upp på hästen.
Han slog bägge armarna kring djurets hals, och sedan bar
det i galopp i väg.
Brummer undslapp. Och han måste ju vara glad, att han
åtminstone sluppit undan med lifvet.
Greta var naturligtvis förlorad för honom.
Hans stolta plan hade strandat.
Ja, han måste till och med åse, hurusom den gamla Milinski
sköt ned en af hans kamrater från hästen,, och att äfven hon redan
åter gladde sig åt friheten.
När gamla MilinsKi hörde, att Folke sörjde sin Lilly som död,
och att Greta var förtviflad öfver att återfinna väninnan under så
sorgliga omständigheter, utbrast hon:
— Undan — undan här! Låt mig undersöka fru grefvinnan! Jag
tror inte, att hon är död, och jag är inte så bortkommen i läkekonsten.
Finns det någon möjlighet att behålla henne vid lif, så våren förvissade
om, att jag skall göra allt, hvad i min förmåga står!
Hon sköt Folke ät sidan.
— Gif sig till freds! sade hon. Ni ser ju, att hon lefver. Lita på
mig! Drag er med Janos tillbaka och låt oss fruntimmer vara ensamma!
Janos drog Folke med sig bort.
— Kom, min vän! sade han. Hoppas det bästa! Milinski är
lika skicklig som någon läkare, och — hon älskar er fästmö.
Folke lämnade åter rum för ett svagt hopp.
Villigt efterkom han kaptenens uppmaning att med honom
draga sig tillbaka.
Han insåg, att han nu mera skulle ha skadat än gagnat Lilly,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
