Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 102. John måste med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1174
De båda flickorna knäböjde vid grefvinnans andra sida.
— Ni här? hviskade Lilly under glädjetårar. O, då vill jag
gärna lida. Tack, tack, mina goda vänner! Nu är allt bra, och
jag tror nu själf på vår räddning.
Hennes ögon föllo åter ihop.
En välgörande vanmakt fängslade hennes sinnen och befriade
henne från de svåra plågorna.
Ett lycksaligt leende förklarade’ hennes vackra ansikte.
Gamla Milinski bad männen tills vidare draga sig tillbaka,
i det hon förklarade, det grefvinnan Lilly vore i stort behof af
hvila.
Männen hade ju också så mycket att berätta hvarandra, och
det var dessutom alldeles nödvändigt, att man nu höll råd och kom
öfver ens om, hvad som under för handen varande omständigheter
ytterligare vore att göra.
De visste allesamman blott allt för väl, att de ännu ej finge
invagga sig i säkerhet; ty om de också icke vidare behöfde frukta^
det så grundligt gallrade röfvarbandet, hotade dock fortfarande en
fara från paschans soldater.
Efter det fruktansvärda nederlag, som Brummer lidit, måste
man göra sig beredd på, att han af hämd kunde begå ett förräderi.
Och en sådan fara ville och måste man i tid förebygga.
Men Tschang Yao var för öfrigt ej hågad att låta den
skurkaktige doktorn undkomma, eftersom han hört, att denne kände till
den hemlighet, som rörde Gretas börd.
Medan han funderade på, hvad som vore att göra, kom han
att tänka på John.
Han gaf befallning om att föra fram denne.
John tog genast gemytligt och förtroligt. till orda:
— Jag visste det, Tschang Yao, att du skulle låta kalla mig;
ty jag har ännu intet ögonblick tviflat på, att du är en man, som
obrottsligt håller sitt ord. Ditt vilkor är nu uppfylldt: fru
grefvinnan är befriad. Jag anhåller därför om, att du äfven försätter
mig i frihet.
Tschang Yao nickade liksom instämmande på hufvudet.
— Jag har först någonting annat att tala med dig om,
sade han.
— Jag hör, Tschang. Hvad vill du mig ytterligare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
