Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 105. Kärlekskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1189
— Jag går, jag skyndar till Lilly, sade hon och rusade fort
därifrån utan att ännu en gång ha höjt sin blick.
Folke ropade efter henne:
— Greta, men hvarför flyr ni då?
Flickan aktade ej på dessa i en ton af verklig bestörtning
uttalade ord och var strax därpå försvunnen ur de båda förvånade
männens åsyn.
Tschang Yao ruskade på hufvudet, som om han absolut icke
kunde förklara Gretas gåtfulla beteende.
— Folke, sade han, har du händelsevis pratat, eller har vår
väninna Lilly nämnt något för Greta om, att jag i dag ämnade
öppet och ärligt förklara mig för henne? Månne hon vet, att jag
ämnade anhålla om hennes hjärta och hand ?
— Nej, nej, Edvard, svarade Folke, vi ha i dag ej talat ett
ord därom. Först då du för mig yppade din afsikt, saknade jag
Greta.
Åter igen ruskade Tschang Yao med ett smärtsamt leende
på hufvudet.
— Hur skall jag då förklara detta hennes så märkvärdiga
beteende? suckade han.
Då såg Tschang en främmande, ung man komma fram
bakom bersån.
Den unge mannen betraktade i förbigående de båda vännerna
med så egendomligt forskande blickar.
Tschang trodde sig i den obekante mannens blickar läsa
bekräftelse på det, som han befarade.
— Men hvarför för du mig hit? Ska’ vi inte i stället
återvända ttil damerna? Du vet ju, att de vänta oss till téet,
— Vill du göra damerna sällskap, svarade Tschang med ett
sorgset leende, så gå till dem; men jag känner ett trängande behof
af att få vara ensam ännu en stund.
— Men hvarför det, snälla vän ?
— Tschang vaggade af och an med hufvudet.
— Såg du inte den där unge herrn? frågade han.
— Jo visst. Han betraktade oss så egendomligt. Men hvarför
frågar då så? Den mannen är ju för oss en främling.
— För oss, ja; men det såg ut, som kände Greta honom
desto bättra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
