Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 106. Den förmente rivalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1195
Han kände sig nästan frestad att närma sig Greta och att
som deltagande vän antaga sig henne, men på samma gång var
han rädd för, att han kunde göra den älskliga flickan ännu mera
ondt, om hon genom hans framträdande blefve uppmärksamgjord på,
att han lyssnat på henne.
Han var en ädel man, ty att han det var, det stod med
omisskänlig tydlighet skrifvet på hans höga tänkarpanna.
Han förstod nog, att det inte var så alldeles passande att här
spela lyssnare, men å andra sidan förmådde han ej så utan vidare
slita sig lös från den älskliga bild, som Greta erbjöd.
Emellertid dröjde han ej kvar här i afsikt att af låg
nyfikenhet stjäla sig in i flickans hjärtehemlighet, utan han önskade få veta
någonting närmare om den skönas hjäriesorg för att möjligen kunna
erbjuda henne sina tjänster som ädelmodig riddare.
Af hennes ord hörde han, hvilken präktig, uppoffrande och
oegennyttig flicka hon var.
Också kom han till den öfvertygelsen, att hon icke kunde vara
skulden till brytningen, utan att mannen, som hon älskade, icke
förstått uppskatta den lycka, som strålade mot honom ur så vackra
ögon, utan i stället trampat den under fötterna.
Då, just som lyssnaren stod i begrepp att gå fram till Greta
och, för att förebygga hvarje misstydning af sitt handlingssätt,
presentera sig för henne, såg han, att den vackra flickan hastigt for
upp från sin sittplats, och hörde, att hon utstötte ett oartikuleradt ljud.
Han hörde henne också i verklig förtviflan sucka:
— Han får inte se, att jag gråtit för hans skull. Nej, nej,
hädanefter skall han finna mig stolt och otillgänglig.
Greta skyndade, såsom vi veta, sedan hon torkat sina tårar
och stigit ut ur bersån samt flyktigt hälsat på Tschang Yao, utan
vidare tillbaka in i huset.
Lyssnaren hade af flickans sista ord slutit sig till, att hon
älskade en af de båda män, för hvilka han här så hastigt gått
utvägen.
Därför var det blott helt naturligt, att han nu äfven önskade
lära känna den man, som var nog blind att ställa sig i vägen för
sin egen lycka genom att försmå en sådan flicka.
Nu hade han gjort sig en helt annan bild af den mannen- ty
han hade trott, att den vackra Grela råkat förlora sitt hjärta till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
