Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 107. Bort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1204
HUNDRASJUNDE KAPITLET.
Bort!
-b,
— Skulle jag vara skulden till Gretas sjukdom? mumlade
Edvard Rehn. Nu vet jag då sannerligen inte själf längre, hur jag
ska’ förklara allt detta. Greta har väl ännu aldrig haft orsak att
bjeklaga sig öfver mig, och om hon skulle ha upptagit något
yttrande illa, så beklagar jag det så mycket mera, som hon ju redan
sedan lång tid tillbaka känner mig och måste veta, att det städse
varit fjärran från mig att vilja på något vis såra henne.
ßj- Suckande fortfor han i sin monolog:
-IliJ Men det är nog så, som jag förmodar. Doktor Bergman
h§E ju,; på sätt och vis själf medgifvit, att han talat med Greta där
utft i bersån. Greta visstö nogp hur kär jag har henne, och därför
har hon antagligen förbjuditHhjønom att yttra sig närmare om
saken. Hon vet, hur ondt aäetalskuile göra mig att nödgas afstå
frflp. henne, och hon befinner wsig^därfär. i stor förlägenhet, på hvad
sätt hon skall underrätta mig om, att jag ingenting mera har att
hoppas. Eller skall jag direkt säga henne, att hon ej för min skull
behöfver pålägga sitt hjärta något tvång?
Efter kort begrundande fortfor han:
— Nej, nej, det får jag inte göra; ty hon skulle kunna
betrakta det som en ringaktning, om hön finge veta, hur fort jag är
beredd att afstå från henne. Jag skulle ju nämligen aldrig kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
