Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 109. Förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
papper. Det intyg, som du kan lämna mig, skall vara nog för att
öfvertyga honom om, att jag alltid skall förblifva hans troget älskande
hustru.
Leende nickade Lilly åt de älskande och skyndade tillbaka in
i rummet.
— Se så, hviskade hon, nu behöfven I ingen, nu ären I er
själfva nog. Kärleken är er värld, och kärleken skall rikligen
ersätta er för allt.
Då kom Folke tillbaka i doktor Bergmans sällskap.
När Lilly hörde, att doktorn kommit för att likaledes lyckönska
de älskande, sade hon:
— Käre doktor, nu är jag den cherub, som med det bart
huggande svärdet håller vakt vid ingången till lycksalighetens
paradis. Där ute på balkongen äro de tu, som nu åter lärt förstå
hvarandra. Jag antar, att ni också ska’ förstå mig, om jag ber er tills
vidare öfverlämna våra vänner åt sig själfva. Naturligtvis är ni vår
gäst, och jag ber er om en halftimme infinna er till
förlofningsfesten. Min Folke skall nog underhålla er under vänttiden med
skildring af den scen, som här utspelats. Jag måste i dag på sätt
och vis spela husmoderns rol.
— Käre doktor, sade Folke, då måste vi ju tills vidare åter
gå vår väg, eftersom vi nu äro så öfverflödiga.
Leende nickade doktor Bergman på hufvudet.
— Felet är uteslutande mitt, sade han. Jag har låtit truga
mig så länge, tills jag lyckligtvis kommit för sent för att kunna
lyckönska de älskande. Men jag vill visst inte vara i vägen.
— Folke, ropade grefvinnan ännu en gång efter de
bortgående, kom ihåg, att du måste ha med dig herr doktorn, när du
kommer igen.
Och skrattande tillade hon:
— Vår vän Tschang skall till straff därför, att han så länge
ängslat sin Greta, vid bordet närmare lära känna sin alldeles
ofarlige rival.
När Folke några ögonblick senare i doktorns sällskap steg
nedför den breda yttertrappan, som ledde till terrassen, hörde de ett
halft undertryckt skri af en kvinna.
När de sågo sig omkring, sågo de en ung flicka fly genom
pelargången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
